Årstidsväxlingar.

Jag tycker det är bra som vi har här på våra breddgrader med olika årstider som löser av varandra. Dels har varje enskild årstid sin särprägel men också sin charm. Det finns då hela tiden något man kan känna tillfredsställelse över. Så har senvintern och våren sin prägel som gör det gott att leva. Då får man välkomna de allt fler soltimmar som ger en signal om den sommar som kommer så småningom. Det känns skönt när den värmande solen smeker de vita vidderna. Men till en riktig nordisk vår hör även de dagar då snålblåsten viner med tillhörande snödrev och miserabel temperatur.

Då man är tvingad att svepa jackan och halsduken allt tätare om sig när man går den dagliga promenaden ner till samhället. Ty till en riktig vår hör det ombytliga vädertyperna som gör varje vårdag till en spännande upplevelse.

En nyskriven dikt beskriver dess beskaffenhet.

Vårens ego 

Våren tvekar med en lynnnighet,

vinter är det än en liten tid.

En brottningskamp är den okynnighet

som väderguden visar oss därvid.

Det ger oss prov på vårens rätta lynne

då vädret växlar. Dag till dag.

Ty denna årstid har ett eget kynne,

som också har ett visst behag.

Vi vet att har vi bara tålamod.

Kommer sommarns dar så småningom.

Och har vi blott en vilja god.

Så får vi njuta av dess rikedom.

Det visar oss att varje årstid

exponerar just sin rätta charm

så varje gång vi lever uti vårtid

vi fylls utav en ljuvlig känsla varm.