Hur hanterar man det som blir över?

Jag var i dag ned till missionskyrkan och deltog i gudstjänsten. Lyssnade med stort intresse på predikan. Mycket intressant med ett personligt och kroppsnära innehåll. I ett avsnitt i sin förkunnelse kom han att nämna om brödundret. Den skildring ur bibeln som beskriver en händelse ur Jesu förkunnargärning där han gör det så kallade "utspisningsundret". Sedan de hade utspisat fem tusen män förutom kvinnor och barn (uppskattningsvis 10.000) blev det tolv korgar över. Nu nämns inget om hur stora korgar det var och heller ingenting om hur mycket fisk respektive bröd det var. Men om man antar att varje korg rymde 250 liter och det var 2 korgar fisk och 10 korgar bröd. Då skulle det röra sig om en halv kubikmeter fisk och 2,5 kubikmeter bröd. Genast måste det ha uppstått ett logistiskt problem. Dels skulle det hanteras så att livsmedlen (livsmedelslagen) inte surnade respektive torkade eller möglade. Dessutom skulle de också, vad jag kan förstå, fraktas över Genesarets sjö. En nog så kinkig uppgift. Troligen var det så att skribenten som rapporterade om händelsen inte ansåg sig behöva ha nån uppfattning i frågan. Tog för givet att det löste sig.

Något liknande situation har jag i mitt numera enmanshushåll. Även om jag inte tillnärmelsevis har de problemproportioner som på Jesu tid. Varje gång jag är nere på Handlarn och skall proviantera brottas jag med att det mesta är anpassat för så kallade storhushåll. Minsta falukorven är på 8 hekto = 4 portioner för min del. En bit stekfläsk 6-7 hekto = 3-4 portioner. En förpackning kroppkakor eller pitepalt =3-4 portioner. O.s.v. 

Det innebär att det ofta blir rester kvar som hamnar i kylskåpet eller frysen. Om man då inte är nog skärpt med den så kallade "kylochfryskollen" blir resultatet inte så tillfredsställande. Detta kallar jag "brödundersyndromet" Något som jag förmodligen inte är ensam om. Personer som passerat "bästföredatum" hålls vid liv med något som också passerat "bästföredatum". Men jag klagar inte utan tar det som en livsföringstillvänjande utmaning. Sedan går jag ner till Millas och äter lunch emellanåt. Fisk på onsdagar = supergod! Minst lika god som på andra sidan Genesaret.