Breiviksyndromet.

Det har alltid funnits ondska i Världen. Människor med förvridna åsikter om vad som är tillåtet och inte. Till den skaran hör ett antal terrorister som med sina galna idéer är beredda till förödande illgärningar. På senare tid har skaran av sådana särlingar ökat markant. Orsaken till den ökningen är mycket svår att slutgiltigt ha någon uppfattning om. En  del menar att den ökande mediebevakningen har stort ansvar därvidlag. Det är i det sammanhanget som det så kallade Breiviksyndromet kommer in i bilden. Genom att världen runt in i minsta detalj referera smaskiga detaljer vid olika vansinnesdåd inspirerar man personer med liknande lidelser. Breiviks vansinnesdåd på Utöya fick en global uppmärksamhet, där man beskrev dådet detaljrikt utan att närmare nämna dess konsekvenser. Risken finns att det taggar liknande galningar till liknande illdåd. Attacken på Drottninggatan verkar också ha varit inspirationskälla till attentatet mot två moskéer i Nya Zeeland.

Det verkar ha blossat upp en debatt om medias förhållningssätt gent emot terroristhandlingar. Därvid uppstår ett dilemma. Medias plikt att referera händelser av sådan art står i konflikt med riskfaktorn. Vad jag kan förstå finns heller ingen strikt fastställd norm därvidlag. Men onekligen är det så att allt för detaljrika och onyanserade skildringar kan inspirera galningar världen över till liknande dåd. Att just uppmärksamheten är en del av den utlösande faktorn.

Någon tillförlitlig mekanism till skydd för sådana illgärningar finns heller inte. Det är även relativt lätt för gärningsmännen att komma över vapen och ammunition. Det tyder tyvärr på att vi kommer drabbas  av liknande händelser i framtiden. Tråkigt nog.