Ett båtminne.

Under de här dagarna har vi här på 'Tallbacken i vår gemenskap samtalat om massor av olika händelser som blivit till kära minnen. Många av dem kretsar naturligt nog runt våra vistelser uppe vid stugan i Hemsjön. Det är mer än femtio år sedan vi första gången var där uppe.

Ovanför öppna spisen hänger en liten barkbåt med mast och segel av en bit näver. Den kom till en sen höst när vi hittade en rejäl bit bark på en tallstock. Efter att ha snidat den i utmärkt båtform, satt mast och segel på den, satte vi den i sjön. I den goda västliga vinden seglade den i väg med god fart. Det dröjde inte länge förrän den var utom synhåll ute på den öppna sjön.

Vi väntade träget på att den åter skulle dyka upp men vi spanade förgäves. Vintern kom och därefter åter en sommar. Hela den sommarn gick utan ett enda besök av vår barkbåt. Men det blev åter vår och sommar vid vårt älskade paradis med många kära besök. Ingen barkbåt. Men när det åter började lida mot höst fick vi till vår förvåning se den lilla båten som låg nere vid strandkanten. Vi frågade oss och båten varför den varit borta så länge "Jag har seglat jorden runt" svarade båten. Efter en sådan strong insats tyckte vi att den förtjänade en hedersplats i vår stuga. Så nu hänger den där till beskådan och beundran.