Ensamhet en styrka.

Den senaste tiden har mina tankar ofta kretsat omkring livets innehåll och slutmål. Det har i första hand resulterat i en dikt som heter:

Tvåsamhet och ensamhet.

Tvåsamheten är en del av livet som ger styrka kraft och ro.

Något som man ofta tar för givet, som gemenskap i ett tryggat bo.

Når tvåsamheten byts mot ensamheten en makaber livsförändring sker.

Ofriheten blir en del av intigheten som inget verkligt liv åt livet ger.

Då är det angelägen tid att repa mod, att låta livet åter ha sin gång.

Ty tiden är att liknas vid en flod som brusar likt en mäktig sång.

Det finns en mening lagd i varje dag som styrker inför ensamheten.

Om en vila uti Guds behag och är en del av evigheten.