I en värdefull gemenskap.

Att hastigt förlora en nära anhörig innebär personligen  en genomgripande livsförändring. Förmodligen oavsett vilken fas i livet man är. När jag nu befinner mig i ett sådant läge har jag fått styrka och tröst, och även återfunnet livsmod, genom alla de som på olika sätt identifierat sig med min situation. Många vänner, nära och kära, jag mött har visat prov på det djupa deltagande som känns så trösterikt. Jag har ofta upplevt det mera känslomässigt berikande med en handtryckning eller en kram än  att beräkna ordens  styrka och valör även om också detta länder till tröst.

Helt apropå mötte jag i dag en bekant som gav mig ett handslag, såg mig i ögonen och log. "Jöran, det finns djup i Herrens godhet." En kort ordväxling och så gick vi vidare. Men ack så fint.

Att mötas och skiljas är livet gång

att skiljas och mötas är hoppets sång

här på vår vanskliga färd.

Då är det viktigt på ordet grund

hur vi här förvaltar vårt pund

i en förgänglig värld.