Idétorka.

I brist på annat får det bli modifierad poesi.

Bloggarens dilemma.

Att vara på hugget varendaste dag och ständigt kunna ta nya tag

som alltid handlar om livet.

Finna ny idéer av olika slag och idel snirkliga snillrika drag

är inte särdeles givet.

Att ständigt vara spirituell skriva ett sprudlande kväde var kväll,

en uppgift som bloggaren har

Där för blir man så lycklig och säl och tålmodigt tål var litet gnäll,

då uppslagen finns alla dar.

Det gäller då att formerna finna, ständigt för brännbara meningar brinna

till läsarens sköna behag.

Fast man är het som en ilsken tigrinna kan ändå ibland motiven försvinna

i brist på nya förslag

Då måste det finns form och finess, i var mening med ackuratess

som skapar skön tolerans.

Vilket avvärjer varje form av tristess. behagfullt behagar all världens nobless

med poetisk subtil substans.

Men när inga nya idéer inflyter meningsfulla meningar tryter

då är det verkligen kris.

Enstaka ord till drapan man knyter och bloggtorkasyndromet utbryter

då är det dags för repris