Före detta.

Desto äldre man blir är det ett reellt faktum att man samlar på sig allt flera FÖRE DETTA. Det är en fortgående process som slutligen innebär att man känner sig ha förlorat det ena plagget efter det andra tills att slutligen stå där fullständigt naken. Ibland tycker man att det bara är skönt medan det i vissa fall kan inverka menligt på självkänslan. Man vill innerst inne känna sig värdefull och behövd.

Det har också att göra med livsinnehåll. Det är mentalt stimulerande att fylla sin dag med göromål som är insatt i ett värdefullt sammanhang. Jag vet inte om jag på något vis är en särling, men jag finner behag i att ha en meningsfull tillvaro. Om livet bara skall gå på "tomgång" blir jag ofta frustrerad och orolig. Jag tror  det kallas livsgnista. Mina känslor i dag har jag samlat i en dikt som heter:

En döddansares visa.

En dag var det den dagen, då ytterligare en spik var slagen

i den tomma sarkofagen

Det var nämligen så illa däran, att en del av människovärdet försvann,

på ålderns höst: Minsann!

Men man kanske får acceptera, att en orkeslös åldring numera.

har skyldighet att kapitulera.

Ty redan Salomo på sin tid, fäste sin vishet därvid.

Att allt varande hade sin tid.

Man kan säga att cirkeln är sluten, med livets matta färdigknuten.

Då existensens origo är bruten.

Men visst känns det bittert ibland, att en alltid verksam hand,

skall bindas med dödens band.

Och uppleva ett stigande hot, att livet går fram emot.

rannsakan, dom och bot.

Men kanske det är en tröst, en läkdom för sargat bröst.

Skönhet har även en höst.