När kommer snön?

Hittills har vi här på Tallbacken haft en relativt mild höst. Några frostnätter har det varit dock inte i kombination med snöfall. Efter några snabba regnskurar de närmaste dagarna verkar det på prognosen som att det kommer att bli relativt varmt och soligt. Kanske en aning brittsommar till och med. Det kanhända ger mig tillfälle att sopa bort en del gamla löv på tomten.

För min del koppas jag att det innte kommer så mycket snö. Snöröjning är alltid lite påfrestande för den åadersigna kroppshyddan. Av den anledningen förväntar jag mig barmark i stort sett fram till jul. Som vanligt en liten dikt som understryker det angelägna i budskapet

Snöröjarfobi.

Att skotta snö det är ett gissel.

som inte är så väldans kul,

ty det går inte utan gnissel

så därför barmark fram till jul

Vintertid med snö och is

gillar ingen pensionär.

Ty det är på alla vis

till mycket trubbel och besvär.

Så därför enbert uppehåll

med idel solsken varje da

på nederbörden full  kontroll

en sådan önskan haver jag

Gulnande löv

Det har tagit lång tid för löven i höst att lämna trädens grenar eftersom det i stort sett inte varit någon frost. Nu har det emellertid varit under nollpunkten några nätter så träden står nu så gott som avlövade. Det har inneburit att jag nu tagit itu med att samla in allt visset och lägga det på komposten vilken mår bra av att få lite tillskott av sådant material. Dessutom bidrar  materialet till att hålla kylan borta i vinter. Det mesta av gräs och löv tar jag med gräsklipparen som ser till att allt hamnar i uppsamlaren. Det verkar dessutom att det skall bli gynnsamt väder till veckan då vi synes få något av en brittsommar. Det innebär att jag inte behöver ta så stora områden varje dag.

Jag tänkte i dag på att nu samlar jag in den grönska som vi njutit av så intensivt i sommar. Nu är det skattat åt förgängelsen och skall kastas. Det minner mig samtidigt att allt är egentligen fåfänglighet. En liten nyskriven dikt får illustrera.

En vår.

Det sker varje gryende vår

bland spirande buskar och snår

då mot sommar och grönska det går

att bjökarna grönskande står.

Då ser man i hage och ängd

de grönskande lövens mängd

som syns i tidens längd

med rikedom i varje hängd.

Det är ett under som sker

då naturens fägring vi ser

i grönskande dalar alltmer

som riklig hugnad oss ger.

Så kommer höstens frostiga dar

med förgängelsens kyla så klar

som intet av grönskan spar

endast gulnade löv blir kvar.

Ty allt son synts med behag

det står under tidens lag

som skall förkastas en dag

och åter bli mull.

Allsvensk ishockey.

Dags för en liten lägesrapport från ishockeyn, med MODO inblandad. Efter 5 omgångar ligger laget tvåa i tabellen, en poäng efter AIK som dock har en match mer spelad. MODO har förlotat endast en match och den förlusten kom mot just AIK. I kväll i matchen mot Tingsryd lyckades man med nöd och näppe vinna med uddamålet.

Sett över alla drabbningar måste man konstatera att MODO-laget spelar en mycket stabilare hockey än till exempel i fjol. Det verkar också som tränaren Björn Hellkvist infört en annorlunda och mycket aggressivare spelstil. Man är i år inte lika rädd att förlora och kan reparera ett underläge. Som i kväll när de i matchens början låg under med två mål

Det är många omgångar kvar och det gäller att hålla kampviljan uppe i varje omgång. Men med ett så pass homogent lag som i år skall det väl hålla. Men peppar peppar!

En händelse.

I kväll har jag varit i kyrkan och deltagit i en sångövning. Under AnnaCarin Nilssons ledning är vi ett dussintal sångare som regelbundet medverkar med sång i våra gudstjänster. Jag sjunger tenorstämman. Jag kom då att tänka på att jag varit med bland sångarna en lång räcka av år. Det börjar nog närma sig de sjuttio. Då kom jag också att erinra mig något från min tidiga barndom. Jag skall försöka återberätta händelsen.

Jag var väl inte mer än fyra fem år. Vi barn var rätt vana vid att bevista sammankomsterna i Missionshuset. En kväll såg jag att det lyste där uppe i bönhuset. Mamma Signe var vid den tiden tågklarerare och tjänstgjorde således på anhalten. Så och den här kvällen. Jag knatade bort till stationen och frågade om jag skulle kunna få gå till Missionshuset för jag trodde det var möte där. Mamma bav sin tillåtelse och jag tog mig till, som jag trodde, mötet. Väl inkommen upptäckte jag att det i stället var sångarna som hade övning. Jag satte mig i alla fall i en bänk och lyssnade en stund. Så pekade en av deltagarna (jag tror det var Artur Andersson) på mig och sa: "Där har vi ju tenoren som vi skulle behöva". Jag blev nog lite häpen över uppmärksamheten. Det kan således till och med vara mer än åttio år sedan jag först kom i kontakt med sångarna.

Jag kan också berätta att ifrågavarande sångkör är en av de äldsta i bygden. När församlingen nyss hade bildats, 1896, tog min farfar Johan Lundberg  initiativet till att samla ung och gammal till denna sångkör. Den har således vid det här laget verkat i mer  än 120 år.

Rovdjursskador.

Följde i kväll ug.s granskning om samernas problem med rovdjursskador. Oavsett vad olika myndigheter och privatpersoner har för uppfattning är det alldeles uppenbart att rennäringen har stora förluster på grund av att rovdjuren river främst renkalvar. En sådan förlust innebär stora svårigheter för samerna att hålla en renstam som kan ge lönsamhet. Riksdagen beslutade 2013 om begränsningen av antalet rivna renkalvar till 10 % av totala antalet. Men trots att det gått fem år efter beslutet har naturvårdsverket ännu inte brytt sig om att följa upp eller rapportera. Samerna själva menar att det kan vara ända upp rill 30 % som blir mat för allt fler rovdjur.

Det är en tydlig konflikt mellan olika sakägare. Både Naturvårdsverket och Svensk rovdjursförening ivrar för att rovdjursstammen skall öka eftersom de flesta av denna rovdjursstam ännu är rödlistad. Detta medan samerna ser en ökad skyddsjakt som enda lösningen på problemet. Samerna menar också att om rennäringen helt skulle försvinna försvinner också rovdjuren eftersom renarna är deras basföda. Enda lösningen tycks vara att komma till en samförståndslösning där man gör upp konkreta planer för hur det skall fungera i framtiden.

Nalta

Häromdan träffe jäg en bekant å vä kömme dell å prata ôm ett å varje. Sä san på ne hänn vise, "Vä sku ha fott ass nalta mer regn, sä grönnvattne stig däri brönne." Ätteråt köm jäg dell å tänkätter hörr myssje nalta regn könn vara. Men jäg fann int nå svar. Men´n nagre verser bleve.

Nalta

Hörr myssje kan nalta vara

de jett man fäll alls int begrip

spörsmåla kön jäg fäll inte besvara

sä dä varl fäll ett väldans beknip.

Ôm man sjalv rektet tänk ätte

å fundere sôm ommerikring

Ôm nalta kön va lite vätte,

vell säg, närapå rakt ingenting,,

Men ôm nalta ä närapå intjvätt

jussum bara sôm e litet grut

hörr ska man då fo rätt på na sätt

å, på nä denne fo en rättsi dell slut.

Men dä gå fäll inte förklara

hörr mysje nalta ä

sä vä jett fäll lätt spörsmåle vara

söm den obegriplige fråge dä ä

Meningslöst med mening

En blogg uti vädret är rätt meningslös

men gör någon nytta ändå

Ty om på orden den är generös,

blir den synnerligen lätt att förstå

För om ordens ändlösa rad

formas till meningar många

kan det bli en fin kavalkad

som kan läsarens intresse fånga.

Med en mening med mening däri

kan man inlägget lätt redigera

Vilket gör att det läsvärt kan bli

samt information leverera.

Så, när jag nu kommit en bit

på drapans stenlagda gata

är det som en sällsam invit

att inte idéerna rata.

Då uppstår den spontana frågan

har jag på texten kontroll?

Har jag den rätta förmågan

att skapa stringent innehåll?

Den frågan kan  enbart förklaras

med läsarens egen  intuition,

om vad son slutligt skall sparas

av denna knasiga ordkonstruktion.