Vårdens kvarnar mala långsamt.

Naturligtvis följde jag, som många andra partiledarnas slutdebatt i SVT. Även om programledarna gjorde sitt bästa för att hålla den på hyfsad nivå tyckte jag att det blev ett evinnerligt kackalorum. De olika partiernas ståndpunkter, och blockens, kände man rätt väl sedan förut. Därför var det många av argumenten som inte imponerade över hövan. En sak kan man med rätta konstatera och det är att valutgången i år är ganska oviss.

Bland annat debatterades krisen inom svensk sjukvård. Hur köerna till operationer och behandlingar av olika slag vuxit så att det i dagsläget är uppe i 111.000 För min egen del fick jag i dag ett brev från region Västernorrland att jag skulle inställa mig på Sundsvalla sjukhus för att genomgå en operation. Hurra, Hurra. tänkte jag nu skall jag redan få genomgå den starroperation som jag fick remiss om i juli. Toppen, toppem! Men ack vad jag bedrog mig. Det var ju den galloperation som jag hade remis om 2017. Alltså förra året. Den hade jag totalt glömt bort. Det gäller verkligen att hålla reda, och väl diarieföra sina olika kroppsliga tillkortakommanden. Starroperationen den blir väl inte av förrän jag fyllt nittio. Således nån gång nästa år. En sak i taget mina herrar! Så är svensk sjukvård i sin prydno. Halleluja!