Självkännedom.

Jag har nog en viss benägenhet att överskatta min fysiska förmåga. Att rätt kunna sätta mått på sin egen kroppsliga status.Troligen ligger däri ett sätt att protestera mot åldrandets betingelser. Samtidigt som det kan vara nyttigt att regelbundet testa sin förmåga. Rörlighet befrämjar ju rörlighet, sägs det.

Men det kanske snart är dags att acceptera de ökande kroppsliga krämporna och coola ner sig till en väsentligt softare livsrytm. En nyskriven dikt får beskriva en del av känslorna:

Vid tidens timglas

Vid tidens timglas är vi alla lika, kung och tiggare, fattiga och rika.

Varje sandkonr som sakta rinner ner, ett viktigt bud om vår förgänglighet det ger.

Vi saknar makt att styra denna ström, av samd, som svinner likten dröm.

märkligt formad ifrån dunkel evighet, för oss hän till livsförgätenhet.

Mot denna strida ström vi ingenting förmår som nådehjon vi alla därvid står.

Ty våra dagar flyktat inom kort. Vår stund på jorden hastigt runnit bort.

Det är viktigt då, att rätt besinna hur vi lever för att målet hinna

Någon en gång räknt våra dagar ty över oss står evighetens lagar.

Det kan då vara tjänlig vinning att ha förmåga till besinning,

så att vår korta tid på jorden. En gång blir rätt fullbordad vorden.