Samma förkunnelse.

Kärahustrun och jag besökte Missionskyrkan i dag och deltog i gudstjänsten. Naturligtvis blev det undervisning i form av predikan. Det var vår nya pastor Lina Stav som ansvarade för denna. Upplägget och utkastet till sin undervisning hade hon programmerat in i sin dator. Tyvärr blev det något strul med uppkopplingen så att det inte funkade som det var tänkt. Hon behärskade situationen ändå rätt bra ty hon genomförde sin predikan även om illustrationerna och grafiken via projektorn inte kunde användas.

Undertecknad bloggskrivare som under sin långa levnad genomlidit ett oherrans antal predikningar genom åren kunde inte undgå att minnas hur det var förr. Hur forntidens förkunnare av det heliga evangeliet tacklade sin uppgift. Då var det i regel högst prominenta herrar som kom i oklanderlig svart kostym och utvecklade sin roll som ordets förkunnare på det mest hedervärda och respektingivande sättet. Det heliga ordet och sitt utkast hade de i en stor svart bibel med guldsnitt och inbunden i bockschagrinband. För att vara helt säker på att inget av det dyrbara innehållet skulle förfaras var den försedd med ett rejält blixtlås som säkerhet och  garanti. I regel hade de hållit samma predikan så många gånger att det där med utkast och stolpar med mera var helt överflödigt.

Dagens förkunnare är som regel utrustade med en sk. Laptop (Samemössa) där de digitaliserat sina tankar och tryckt ihop dem till en liten fjutt ytterst på ett USB-minne. Sen vandrar de med sin förkunnelse medelst ett antal tangenttryckningar över en bro av ettor och nollor. Men av någon förunderlig anledning blir det i stort sett samma budskap som han med bockschagrin och guldsnitt. Möjligen att någon enstaka textrad kan gå förlorad i den invecklade framställningen när den hamnat "på väggen". Som garvad åhörare gäller det att alltjämt kunna sålla agnarna från vetet. Hela proceduren kan sammanfattas vare sig den är gammal eller modern att den är mest till för att tas med en nypa salt.