En historiedag.

Bror Backman var pastor i missionsförsamlingen mellan 1910 till 1919 då han blev missionsförbundets ”lapplandsmissionär”. Jag har i dag haft ett långt sammanträffande med ett barnbarn till honom som har en ambition av att veta mer om sin morfar. Eftersom han var verksam i bygden under ett antal år finns det många protokoll och andra dokument som på olika sätt kan ge en bild av hans personlighet. Bror var i första hand en mycket skicklig förkunnare. Han kunde med sin enkla retorik fängsla åhörarnas intresse på ett sagolikt sätt. Med sin kluriga humor och med sinnrika ordkombinationer målade upp bilder som på ett sinnrikt sätt blev levande och verklig i publikens hjärtan. Han var också en samhällsbyggare av guds nåde. Han ivrade för att en del olika samhällsfunktioner som, så där i början av förra seklet saknades, till exempel telefon och post, blev en reell verklighet i Storsjöbygden. Därvid byggde han upp ett stort förtroende bland folket i bygden. Han såg också till att familjemedlemmarna ökade i antal till att så småningom var dryga dussinet.

Vi konstaterade också att det var en helt annan tid och tidsanda i Storsjöbygden för 100 år sedan. Men att det var en bygd som hade stora förutsättningar till en positiv utveckling. Och det vi ser i dag är att många av framtidsdrömmarna i rätt stor utsträckning har blivit verkliga. Även om det i dag är en avfolkningsbygd finns jämförelsevis mycket positivt att peka på. Att till exempel den församling som Bror Backman en gång i tiden var en del av fortfarande är livaktig och en verksam del av bygden. Vi har fortfarande mycket att lära av historien och de som då efter sin förmåga verkade för utveckling och människors välbefinnande.

Tvister och konflikter.

Jag förmodar att människan i alla tider varit benägen att komma i konflikt med varandra Stenåldersmänniskan var snar till att hävda sitt revir och sitt område om någon annan till äventyrs kom för nära inpå. Senare utvecklades ovänskapen i veritabla stamkrig. Dessa kunde av och till vara synnerligen blodiga. Krig och ovänskap mellan olika länder har på senare tid dominerat. Ibland beroende av territoriella anspråk. Många gånger låg orsaken till krigshandlingar på despotiska ledare som för att tillfredsställa egna egoistiska syften skickade sina soldater ut i mestadels meningslösa konflikter.

I modern tid har osämjan eskalerat i fruktansvärda världskrig som skördat miljontals människoliv. Dessutom har det framställts fruktansvärda förstörelsevapen som kan utplåna hela städer och på några sekunder förvandla stora landområden till ödemark. För att i vårt närområde förhindra att krig och konflikter kunde uppstå gick man samman i en union, EU. Den kom från början till av just denna anledning. Senare har unionen utökats och komplicerats så den i dag syns väldigt invecklad och svårgripbar. Även om den under den senaste tidens handelskrig utgör en maktfaktor i den komplicerade situation som uppstått. Det är därvid inte lätt för den enskilda lilla människan att hänga med i alla turer.

En konflikt, liten eller stor, skapar alltid oro. Precis som den uppgörelse jag beskriver i bifogad dikt, även om det slutade lite annorlunda.

Osams

N´Signar å´n Valle hade vorte osams.

Dä va na söm kälingern hadde ralle

egentligen vare bara na trams

dä va visst nanting öm´en Valle.

Sä damm rök ihop däri köke

Sä hårtussa for åt alle hall

Damm ävles å gräfte  böke

Dä dompe å dönner å small

Fast´n Valle va rakt likevis

va ne dänn bråke va bra för

sä slogs´n ändå på na vis

sä skjorta blev rakt söm en slör

Då damm släjes en bra langen stann

Å försökt å ge på varann

Å göbba hadde tröttne lite grann

Då vara söm ilskan försvann.

Då sätte damm säg därvi borle

Å drack kaffe å glömde allt trams

Å sen, va tro je damm gjorde

Jo, ätter dä sä va damm rakt sams.

Ishockey.

I kväll spelade MODO en träningsmatch mot Timrå. Resultatet efter full tid var oavgjort 4 – 4. Efter straffläggning van Timrå med 5 – 4. Jag tycker MODO gjorde en bra match. De tycks ha en helt annan spelstil emot i fjol. Mycket mera offensiv hockey. De verkar vara bra på gång. Det är rätt lång tid kvar innan serien drar igång så de har tid att finslipa formen.

Det gamla klotet.

Det är snart sensommartid och dagarna blir kortare. Det är redan rätt mörkt om kvällarna. En annorlunda tid kan man tänka. Men ännu kan dagarna vara riktigt varma och soliga. Det är bara att kunna ta vara på tiden. Och leva i nuet. Inte fördjupa sig de mörka och grå dagarna som kanske kommer. Jag bifogar en dikt som i nägon mån spegler stämningen.

Tankar i sensommartid.

När flydda dagen åter är till ända

Solens strålar sakta nedåt vända

med god och gudlig glöd och glans

man vill till fagra minnen återvända

som ljuv mystik på livets trolska slända

med någonting som kom från ingenstans.

Augustiskymnings trolska blida blå

Som sakta jämnar ut sig till det grå

Och slutligt finner sin nyans

Den doft som dominerat dagen då

Son syns ej nånsin kan förgå

Ty slika ting de triggar mig till trans.

Så finner jag att livet har sin tjusning

Den nya dagen med sin ljusning

Gryr och börjar om på nytt

Då fylls jag av en ljuv berusning

Som ändå bara är en krusning

Av den tid som för evigt flytt.

Morgondimma, solen sakta gryr

Kort är tiden dagen från oss flyr

Aftonskymning omkring nejden breder

Allt är stilla, ändat allt bestyr

Sakta rofyllt, stunden ljuv och dyr

som hugsvalelse och ro bereder

Det gamla klotet.

Det är snart sensommartid och dagarna blir kortare. Det är redan rätt mörkt om kvällarna. En annorlunda tid kan man tänka. Men ännu kan dagarna vara riktigt varma och soliga. Det är bara att kunna ta vara på tiden. Och leva i nuet. Inte fördjupa sig de mörka och grå dagarna som kanske kommer. Jag bifogar en dikt som i nägon mån spegler stämningen.

Tankar i sensommartid.

När flydda dagen åter är till ända

Solens strålar sakta nedåt vända

med god och gudlig glöd och glans

man vill till fagra minnen återvända

som ljuv mystik på livets trolska slända

med någonting som kom från ingenstans.

Augustiskymnings trolska blida blå

Som sakta jämnar ut sig till det grå

Och slutligt finner sin nyans

Den doft som dominerat dagen då

Son syns ej nånsin kan förgå

Ty slika ting de triggar mig till trans.

Så finner jag att livet har sin tjusning

Den nya dagen med sin ljusning

Gryr och börjar om på nytt

Då fylls jag av en ljuv berusning

Som ändå bara är en krusning

Av den tid som för evigt flytt.

Morgondimma, solen sakta gryr

Kort är tiden dagen från oss flyr

Aftonskymning omkring nejden breder

Allt är stilla, ändat allt bestyr

Sakta rofyllt, stunden ljuv och dyr

som hugsvalelse och ro bereder

Bärskörden.

Våra skogsbär har i år lidit svårt av den varma sommaren och torkan. Maj månad som normalt skall utveckla de plantor av olika slag som senare skall ge olika sorters bär var extremt torr och regnfattig varför förutsättningarna för en god bärskörd spolierades. Speciellt hjortronens plantor är mycket beroende av regn i rätt tid. Det har rapporterats att blåbär finns på enstaka fuktiga platser. Hallonbuskarna har inte ens visat tecken på blomning och kartsättning. Dessbättre har vi här på Tallbacken rätt så god tillgång på olika bärsorter av fjolårets modell. Detta eftersom det i fjol var ett hyfsat bärår.

Nu är det också så att mina ålderdomliga ben inte tillåter några yviga svängar i bärmarkerna så det där med bär riskerar att bära åt skogen.

För säkerhets skull bifogar jag en dikt som heter:

Bärplockarn.

Si hörr han bär säg åt Te hallonrise vä gamberna.

Stöpplet å vrangt så illa dä låt han könn fäll int annelerns merna.

Men bära ti hinken dä ändå kan bli. Öm han ä idog å väldans sä envis

Fast dä ä fäll alti  ett väldans besmi fo ne  gå lätt på na vis.

Men bära ä fögan gött å ha Då vinterdaga bli lang

Sä dä ä nog rakt söm de ska va. I alle  de sorts sammanhang.

Sä han fortsätt å gå däri rise Hörre vrinket å vrångt  dä än är

För han tänk på nä hänn vise Dää fäll söbben å nåppe na bär

Dää bra bå för krappen å berna. Å för bära söm ä gött å ha.

Sä däfför sö vell jäg väl merna Nåppe bära dä ä fögan bra.

En dårvers

Blockering.

Block en dag det blir som alla andra

Vilken tröst det ändå kan oss ge

Ty det blir en dag som alla andra

Med ett block som ingen ville se

Om man sedan andra vill blockera

Skall man inte vara särskilt skraj

Att sin heta vilja demonstrera

Annars blir blir det genast bara blaj.

Om man någon annan vill blockera

Med ett stort och vederhäftigt block

Skall man genast vänligt konsultera

Någon som ej synes alltför tjock.

Ty han kanske kan dig separera

från allt meningslöst och simpelt tal.

Så att du kan saken preparera

inför månget stort och viktigt val.

Att gå på i gamla djupa spåren

Är ett vanligt bittert fenomen

Men man blir allt visare med åren

så man ej blir särskilt scitzofren

Då man lugnet helt kan återvinna

och man sitter i en tryggad båt,

Låter grämelse och sorg försvinna

som allt annat svinner erfteråt

Om man så inte vill blockera

någon annans livsvillkor

bör man ändå acceptera

att det ändå återstår

någon gnutta tolerans

för att hålla sig a´jour

med en broders disparans

mera viktigt än mn tror

En förvirrande fråga.

Jag tittade på ett inslag i kvällens Rapport som gällde klimatfrågans betydelse i valet. Efter sommarens extrema värme har just den frågan blivit alltmer betydelsefull. För att få lite perspektiv på det aktuella spörsmålet kom jag att Googla på hur jordklotet upplevt olika klimatsvängningar. Och kom in på en uppsjö av åsikter om klimatet och hur det varit i historisk tid. För att belysa detta bifogar jag en del som olika personer har deklarerat som sina åsikter.

Enligt FN:s klimatpanel styrdes klimatet av naturliga processer fram till mitten av 1800-talet, medan det därefter i tilltagande grad är människans fossilförbränning som styr. Men då jordens klimat förändrats mer under tidigare perioder, är det ett egendomligt påstående, skriver Sigvard Eriksson. Åtskilliga forskare har föreslagit olika naturliga förklaringar till varför temperaturen ökat. Mer än 200 vetenskapliga arbeten har publicerats som lett till slutsatsen att variationer av solaktiviteten har större betydelse för jordens temperatur än variationer i luftens koldioxidhalt.

En möjlighet som föreslagits av danske klimatfysikern Svensmark är att solaktiviteten (antal solfläckar) påverkar molnbildningen. Förhöjd solaktivitet leder till en minskad mängd av kylande låga moln och därmed till högre global temperatur. Historiska data bekräftar också sambandet mellan antal solfläckar och temperatur. Lägst aktivitet finner man vid det kyliga Maunderminimet under Lilla Istiden och högst under den medeltida värmeperioden och under 1900-talet. 1900-talets uppvärmning skulle således kunna förklaras som en följd av ökad solaktivitet efter Lilla istiden, som sträckte sig till slutet av 1800-talet. Det var ingen riktig istid, utan snarare en i raden av kallare perioder. Det är den kallperioden vi nu håller på att lämna. Kanske har vi redan lagt den bakom oss. Ingen signifikant uppvärmning har skett de senaste 18 åren. Det är först vid mitten av 1990-talet som forskarna börjat förstå att klimatet sedan istiden för 11500 år sedan inte alls varit så stabilt som man tidigare trott. Vissa populära opinionsbildare brukar emellertid, mot bättre vetande, framhålla denna period som en tid av optimalt och stabilt klimat.

Mellan 7000 och 3000 före Kristus inföll det Postglaciala klimatoptimet. Då var det varmare än nu. Årsmedeltemperaturen i Kina liksom i Europa var två grader högre än dagens. Efter en följd av flera varmare och kallare växlingar inträffade Medeltida värmeperioden, cirka 800 – 1300. Den har blivit kontroversiell i klimathotsdebatten. Klimathotsskeptikerna menar att om det var varmare än nu för tusen år sedan, vad säger att människans CO2-utsläpp har något med dagens globala uppvärmning att göra? Att den Medeltida värmeperioden verkligen existerat är förstås en obekväm sanning för dem som kämpar för det fossilfria samhället. Uppvärmningen sedan mitten av 1800-talet är cirka 1 ᴼC och vi vet inte ens hur mycket av detta som beror på ökande växthusgaser. Andra faktorer än CO2 har sannolikt större betydelse för klimatet och ytterst är det solen som är vår primära energikälla och därmed huvudorsaken till vårt klimat.