Förståndshandikappad.

Förr i tiden när någon var avvikande till sitt beteende blev de ofta idiotförklarade.  Endera blev de isolerade i hemmet eller också blev de intagna på någon sorts vårdinrättning. Ofta föste man ihop dem i så kallade ”tukthus”. Det var ingen nådig behandling de utsattes för. Ibland rena tortyren. Det förekom också att de steriliserades. Ibland sågs kroppsliga defekter som till exempel dövhet eller synsvårigheter som fel på förståndet. Om de av det skälet hade svårt att hänga med i lärandet blev de nästan alltid mer eller mindre idiotförklarade. Nästan alltid som en följd av lärarnas pedagogiska oförmåga.

I dag betecknar vi dem som förståndshandikappade. Eller en utvecklingsstörning. Då de i de allra flesta fall blir föremål för behandling. Man strävar efter att upptäcka eventuella störningar i ett barns utveckling så tidigt som möjligt för att kunna sätta in stödåtgärder. Men det är ingen lätt uppgift att komma till rätta med eftersom de underliggande orsakerna kan vara av mest skiftande karaktär. Ibland kan det vara svårt att ställa en fullvärdig diagnos. Men i förhållande till hur det var förr har det skett en omvälvande utveckling.

Bifogar en dikt på ”Björnamål” som i någon mån belyser det hela:

Axelina

Axelina hon va allten kviförsam

for ikring söm e slafat.

Öm hon än va allvarsam

blev e mest ba rat.

Hon velle jussum vara vä

te en å annen syssel.

Geck jämt å himpe breddavä

å va rakt bra dell pyssel

Hon va nalta sekasam

vä dä hon skulle göra

Hon velle allten hjalpe dam

söm hadd förfrösse öra.

Iblann sä vare pest å pina

Vä allt hon hadde för säg

Sä för na stackars Axelina

vare  in´t sä bra. Vell säg.Vell säg

hon va minnerförsäg