Varning för bedrägerier.

Efter att det kontantlösa samhället fått mer och mer fotfäste har det bedrägliga förfarandet för att komma åt andras pengar förändrats. Förr var det vanligt med bankrån eller kapning av olika penningtransporter. Ett grovt hantverk som fodrade tuffa tag. Nu har bedragarna flyttat in i moderna datacentraler varifrån man på olika sätt manipulerar andras konton i syfte att sno åt sig deras pengar. Ofta är de också rätt framgångsrika. Jag skulle tro att de flesta banker lägger till stora resurser för att minimera skurkarnas intrång. Varje gång jag öppnar internetbanken får jag enträgna varningar att undvika skurkarnas attacker.

Detta skapar en helt annan osäkerhet än när man hade pengarna i plånboken. Hela tiden undrar man hur, när och var skurkarna skall slå till. Det gäller hela tiden att vara på sin vakt mot alla skurkarnas bedrägliga metoder. Det är nästan så att varje gång man gör en ekonomisk transaktion funderar man om den är riktigt säker. En olustkänsla som praktiskt taget alltid finns där.

Systemet med det introducerade systemet är också att det är helt beroende av att den digitala världen fungerar. Vid ett större datahaveri kan det bli katastrofala följder. Inga penningtransaktioner kan utföras och kan inte ersättas av de obefintliga sedlarna. Det är också uppenbara problem för alla de som inte är datoriserade och därmed utanför den digitala världen. De har allt större problem att få sin ekonomi som är baserad på kontanta medel att fungera tillfredställande. Den lilla människan är helt i händerna på storbankernas godtycke. Detta utan att ha någon som försvarar dem. Där kan man verkligen tala om utanförskap. Men jag läste faktiskt i vårt husorgan häromdagen att det är ett uppror på gång, vilket nog är nödvändigt.