Förbifart Örnsköldsvik.

Läste i dagens avisa att projektet med Åsbergstunneln, som radikalt skulle förändra den nu kaotiska trafiksituationen i Örnsköldsvik, än en gång förvägrats en plats i den nationella trafikplanen. Ett vägprojekt som planerades och utreddes redan på 1980-talet och som sedan dess dragits i långbänk. Gång efter annan har den varit aktuell för genomförande men alltid skjutits på framtiden. När den nu inte har medtagits i planeringen fram till 2029 måste man beteckna det som ett stort misslyckande. All trafik som passerar staden måste nu genom dess centrala delar. Ett förhållande som innebär betydligt längre körsträcka och som också innebär enorma luftföroreningar i Örnsköldsvik. En miljöförstöring utan dess like.

Trafikplanen för investeringar i infrastruktur är på 700 miljarder kronor varav de största satsningarna läggs på ett utbyggt och förbättrat järnvägsnät. En i och för sig gudi behaglig gärning. Men projekt Åsberget skulle kosta bara drygt en miljard av dessa 700, varav kommunen skulle bidra med en ansenlig del. Med dessa, i sammanhanget småpengar, skulle man avsevärt gora det lättare för den tunga trafiken som passerar Örnsköldsvik. Vare sig man är på väg söder- eller norröver måste man från södra rondellen i stort sett från nollfart pressa sig upp för krävande stigningar. Det är någon långtradarchaufför som påstått att sträckan från södra rondellen upp genom Åsdalen är den mest krävande efter hela E4. Ur miljösynpunkt skulle det därför vara en miljonvinst.

Åtskilliga initiativ har under årens lopp tagits för att projektet skulle förverkligas men har ständigt skjutits på framtiden av ekonomiska skäl. Tyvärr tror jag att det i framtiden kommer att bli mycket kärvare att ekonomisera dylika satsningar varför det finns uppenbar risk att bygget aldrig blir av. Öviksborna är därför predestinerade att för lång tid framöver ständigt leva i en kraftigt luftförorenad miljö. Något som bland annat miljöpartisterna i regeringen tycker är helt i sin ordning.

Åter till ordningen.

Hemresan med bil från Uppsala gick som tåget. Jag måste också berätta att innan jag lämnade ärkestiftet Uppsala bevistade jag, tillsammans med kungen och drottningen (och en stor menighet) en biskopsinvigning i Domkyrkan. Det var två biskopar som vigdes för sina uppdrag. En för Luleå stift och en för Visby stift. Det var mycket intressant att få övervara en sådan ceremoni. Mycket lärorikt.

Efter denna i sig mycket stimulerande resa kommer vi åter till rutinerna här på Tallbacken. Det betyder väl också att det blir lite bättre ordning på bloggskrivandet. Det är lite svalare temperatur nu utomhus eftersom det blåser rätt kraftigt. En nordlig vind som väl skall hålla i sig något dygn till.Men vi skulle behöva lite regn.

Gonatt och gomorron.

Efter några händelserika dagar i Uppsala är det i dag dags för hemfärd. Hemresan kommer att ske per bil efter att vi varit i Domkyrkan och bevistat biskopsinvigning. Det är två nya biskopar som skall få sina ämbeten. En för Luleå stift och en för Gotlands stift. Eftersom jag aldrig förut övervarit en sådan ceremoni skall det bli intressant.

Nu skall det väl i fortsättningen bli lite bättre ordning på bloggskrivandet till alla bloggdiggares stora förnöjelse.

Till dess får ni ha det så bra!