Våren.

Det är väl ingen årstid vi följer med så stort intresse som Våren. Det torde bero på den förvandling som naturen genomgår den här tiden. En förvandling som väcker hopp och inger liv. Just det liv som just nu ligger infruset under drivor av iskall snö. Vi vet av erfarenhet att det finns där. Endast sol och värme kan forma det till fullbordan.

Ibland funderar vi om denna livsprocess någonsin skall fullbordas. Det syns som en omöjlig uppgift att solen skall kunna vända denna isiga natur till en grönskande oas. Men vi vet att det går. Långt söderut i vårt avlånga land är denna process redan på väg mot sin fullbordan och spirande grönska ger oss bud om en kommande sommar. Men ofta tryter vårt tålamod eftersom vi längtar efter den hägrande tid som heter sommar.

Nu har den riktiga vårvärmen även kommit till oss. Det är varmt även om nätterna varför solen har lättare att angripa de isiga snödrivorna. Det verkar också som att vi skall få lite regn vilken ytterligare kan driva på snösmältningen. Det gäller att ha lite tålamod eftersom årstiden måste få ha sin gång.

Jag botaniserade i kväll lite i mina vårdikter och valde ut en som jag bifogar:

Våren

Om våren än är kall dock man ändå skall

över jorden all klämma i en trall

För våren har sin gång med liv och fågelsång

Om än den blir rätt lång är inget till förfång

Så hyllar vi den vår den vår vi kallar vår

son bakom knuten står som småningom vi får

Men om jag rätt förstår så blir det nu en vår

som sätter sina spår i buskar, sly och snår

Så därför käre vän vi gnäller inte än

men satsar tusen spänn på att det blir vår igen.

Vi har dock inget val i denna jämrens dal

vi därför lider kval för denna pekoral