Jag tror ni tål, en dikt på björnamål.

Då´n  Henfri gjort ill´säg.

De messlöckese för´n Henfri en dag

då han hade fällt´n tjurtall.

Dä va fäll bänglet uta na slag

öxa  glänte ditti berne sä de small.

Dä vorte rakt´n stoern skyre

däppå smalberne neanför kne.

Han könn fäll int öxa styre

då de slant förn, å de for breddave.

Jestaligen va blon for ufför berne,

dä rakt stritte å rann.

Han trodde han skull rakt scherne

å dö däri skogen minsann.

Men han tog harsduken å knöt.

rönt sin sargade lem.

Sä hart sä bloflöde tröt.

sean feck´en brattôm hem.

Han tog´en bjötntrå å sydd ihop såre.

han köm in´ t på na anne sätt-

Han tänkte: gåre sä gåre.

men dä geck rakt geschvint å lätt.

Ôm en vecke varn delbaks däri glänte,

då såre bärsvä läkt igen

Han trajd in´t na länger vänte,

nu hagge´n söm bara den.