Poesi

Bland ordens myriader jag skriver några rader

med ynklig poesi.

Erbarmligt små tirader och främmande ballader

utan mening i.

Mot stjärnorna jag siktar och min båge riktar

mot aftonhimlen klara.

Men fantasin mig sviktar, jag bara floskler diktar

ett lappri blir det bara.

Så till slut det bliver, det lilla som jag skriver

blott bara stumma ord.

Ty det som jag bedriver, är endast sånt som driver

förnuftet från vår jord.

Poetens sanna mening är ord som bildar mening

ty framgång spås däri.

Processens sanna rening är meningars förening

till ljuvlig poesi.

Med ordens krumelurer och många fina turer

kan det bli poesi

Ty stramande strukturer och finfina figurer

till sist det skrivs däri.

Så har jag fabricerat, något fabulerat

Av ringa innehåll

Det diktverk jag presterat, har redan eroderat

Från hundra ned till noll.

Man kan väl bli pervers, av meningar på tvärs

Så hjärnan börjar storma

Ty för varje vers, det blir en svettig pers

Att ordens mening forma.

Visst kan man galen bli, på detta skriveri

Som ingen mening finner.

När inget finns däri, blott futtig anarki

Som ingen framgång vinner.

Att blott floskler rapa och inget vettigt skapa.

Är inget att servera.

Så denna sorgens drapa, ingen vill begapa.

Endast negligera.

 Man anar argan list när man sin fantasi har mist

Och all ens geist är borta.

Så en gång till sist, man sitter där så trist.

Och kommit blott till korta.