Ett poem en vinter.

Det har på senare tid blivit rätt tunnsått med nya dikter och poem. Delvis beroende på att jag haft svårt att finna stoff. I kväll bifogar jag ändå en nyskriven som heter:

En marsdag.

En solig morgon så gnistrande kall

med flödande ljus över nejden all

Är som en sagolik hägring.

En vit liten flinga, klar som kristall

dalar så sakta till känslornas svall,

vid denna solklara fägring.

Än är det långt till hägrande vår

då bäckarna porlar i buskar och snår,

om grönskande ängar talar.

En värmande sol som förvandla förmår

frostiga landskap som frusna står,

till blommande sköna dalar.

Men en längtan jag har till en sommar en gång.

Till strålande sol och till fågelsång,

med fägring i ängar och hagar.

Förgäta en vinter med fruset tvång

för sol som värmer dagen lång

och som mitt sinne behagar.