En liten prosadikt på ”Bjönamåle” får bli mitt inslag i kväll. Det handlar om en:

N´illjarsn pajke.

”Nu gå du rada vägen hem frårn skola.

Sa mamma dell lillkläppen sin”

”Du gå bara int å blöt nede

te na vattedike ellar te na tjekaler”.

Men n´Knut han va marnöm dellå

prove nystövlern sine. Dam vä langskafta.

Sä då han geck färbi krondike

Varn tjvunget si ätter hörr de kön gå.

Dä bara tjaske då han tröckte ne fotn

tin dän gegga. Dä geck rakt geschvint.

Men då han slompe ne erne stövla

te n´dän sörja. Vorte nä för djuft.

Sä då han drog opp fotn

vorte stöveluschlingen kvär

däri dike. Full vä blötlere.

Int vare na rolet för mamma harns.

Å tjvätt lerstrompern

å försjök å fo dyngstövlern tör.