Att vsra.

Någon har påstått att alla våra dagar äro räknade. Som kulorna i en abakus är livet som ett matematiskt spel. Vare sig påstående har relevans eller endast är humbug är vår stund på jorden ändlig. Som ett teaterstycke med många memorerade meningar. Men som en gång bringas till fullbordan. När ridån till slut faller är det tillfredsställande om replikerna fallit på plats i god ordning och med klar och klädsam klang. Då är det lyckosamt om stycket framförs som i den bifogade dikten:

Ett teaterstycke.

Entrén var dramatiskt unik

Med förunderlig charm din mimik

du gjorde succé direkt

och när du fällde din första replik

du fyllde salongen med ditt primalskrik

som från himlen en fläkt.

Så började livets teater en gång

Det stycke som varade levnaden lång

med första akten

Ömsom var dräkten tämligen trång

Ömsom fylldes teatern med sång

bara att hålla takten.

Dagar och år på scenen du stod

du sökte klara var tidsperiod

med den rätta tekniken.

Du visade verkligt hjältemod

när du memorerade var episod

för att roa publiken.

I sista akten ridån sänkes ner

på livslångt drama slutet du ser

något av värde försvunnit.

Det är ett mäktigt crescendo som sker

ty allt av verklighet finns inte mer

till livets final du hunnit.