En svunnen tid.

Jag och KäraHustrun besökte i dag Aspsele missionskyrka, där det var gemensam gudstjänst för alla församlingar i den så kallade ”Övre bygden”. Besöket väckte många minnen från förr i tiden då den lilla orten sjöd av liv och verksamhet. Under 1940 -50 och en bit in på 60-talet var nämligen orten säte för en av Sveriges större postorderaffärer vid namn ”Norrländska uraffären”. Ägarna Oskar Hörnell och Helge Edlund gjorde strålande affärer under efterkrigstidens affärsvacuum. Samtidigt var de starkt engagerade i kristen verksamhet i Svenska Missionsförbundet. De båda bildade, tillsammans med en annan medarbetare i företaget sånggruppen ”Aspselebröderna” som flitigt medverkade i olika mötessammanhang. De såg först och främst till att en samlingslokal byggdes i byn. Aspsele missionskyrka.

En god del av sina intäkter använde de till att förvandla sin hemby till en centralort för kristen förkunnelse. De såg till att så gott som alla dåtidens stora talare och sångare men jämna mellanrum städslades till kyrkan. Detta resulterade i att det var ständig folkvandring till begivenheterna i Aspsele. Jag var själv vid många tillfällen med vid sådana möten då kyrkan var alldeles proppfull av besökare. Deras gedigna initiativ resulterade i att församlingen var en av de större och livskraftigare i bygden. Den hade också verksamhet med lokaler i två andra byar i närområdet.

Dessvärre år orten i dag en utpräglad avfolkningsbygd. Norrländska uraffären är nu ett minne blott och mekaniseringen i skogsbruket har slagit bort praktiskt taget alla forna arbetstillfällen. Dessutom är det långa pendlingsavstånd till närmaste större arbetsplatser. En handfull familjer är fortfarande bosatta där. Några få kvarvarande kämpar ser till att det blir samlingar i kyrkan, ett initiativ som är mycket hedervärt. Jag kan rekommendera ett besök i kyrkan bara för att beundra den stiliga fonden utförd av målaren och konstnären Kristoffer Lundberg. Hans konstverk ”Kristus i världen” är mycket unikt och helt beundransvärt. Kristoffer var min farbror.

Höga snövallar kantar gången upp till entrén

Villa Tallbacken inbäddad i snö.

Även grannhusen ligger inbäddade i snö

Snöbemängd entré 

Hockeynight!

Följer finalen i SVM mellan Canada och Sverige. Det står 1 – 1 efter 2 perioder varför det kan slut lit hur som helst. Återkommer senare i dag med ytterligare informationer. Suss gott!

Tomten.

Vanligtvis förknippar man Viktor Rydbergs Tomten med julen. Den grå lilla pysslingen som i midvinternatten går omkring på gården och donar. Men egentligen om man analyserar budskapet har tomten många funderingar om tidens flykt och de eviga frågorna. Av den anledningen får den aktuella dikten fullborda min blogg i kväll:

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Stimulerande verksamhet.

När vi som barn växte upp i 1930-talets Långviksmon minns jag det som en ytterst stimulerande miljö. Inom vissa begränsade möjligheter hade vi en mycket verksam tillvaro. Speciellt min bror Gunnar och jag hade alltid något verksamt ”projekt” på gång. Jag minns at vi en sommar konstruerade en trehjulig motordriven velociped. Av en händelse kom då Daniel Hellström, som då var pastor i Missionsförsamlingen. förbi och stannade till för att ta del av den intressanta konstruktionen. Söndagens predikan behandlade temat ”Skaparglädje”. Han tog då de unga bröderna Lundberg som exempel på den höga tillfredsställelse det gav att skapa något med sina händer.

Fordonets kraftpaket var en gammal dressinmotor med liggande cylinder som inte utvecklade värst många hästkrafter. Det innebar i klartext att vi i de flesta uppförsbackar var tvungna att kliva av och skjuta på om vi överhuvudtaget skulle tänka sig att nå krönet. I utförsbackarna gick den däremot för egen maskin.

Jag tror det är viktigt även för dagens barn och ungdom att få möjlighet att skapa något av egen kraft och med egna unika idéer. Ofta är barnens lekplatser så väl tillrättalagda och utvecklade att det inte finns utrymme för att ta till vara de rätta skaparglöden. Ibland kan en gammal hög med bräder vara tillräckligt för att stimulera till unika storverk. Det händer faktiskt i dag att på en del förskolor strävar man att utveckla barnens egen initiativförmåga, vilket har visat sig vara mycket givande. Inte vet jag om det var bättre förr men jag minns ändå barndomstiden som en mycket fin uppväxtmiljö. Med stor frihet och många fina möjligheter till roliga lekar.

Nattskift!

I natt spelas kvartsfinalerna i Junior-VM borta i Amerika. Med början kl. 18.00 då Tjeckien sensationellt besegrade Finland efter straffläggning. I andra matchen som pågår just nu leder Canada över Schweiz med 3-0. Klockan 0.oo spelar Sverige sin match mot Slovakien. Sedan är det ytterligare en drabbning Kl. 2.00 Mellan Ryssland och USA. Jag ämnar hålla ut till dess att Sverige har spelat sin match.

Alls bloggdiggare som inte är intresserad av att följa drabbningarna får väl ha överseende och vänta på för dem mera passande inlagor. På återseende.

Nyårstankar.

Det är märkligt hur lätt tankarna far vid årsskiftet. Tidens flykt och de existensiella frågorna hamnar lätt i ens sinnevärld. Egentligen är årsskiftet inte någon unik företeelse utan en vanlig del i dagarnas rad. Jag brukar ibland berätta om min mamma Signe som på nyårsaftonen hade exakt samma rutiner som varje kväll i övrigt. När hon gjort färdigt kvällsmjölkningen med alla dess bestyr var det dags att sova, eftersom hon visste att morgonen därpå väntade åter en strävsam dag.

Ändå kan det vara nyttigt att någon gång emellanåt bromsa upp och ha lite funderingar om vadan och varthän. Det kan till och med vara berikande att låta sina tankar kretsa kring vår tillvaro. Ett årsskifte kan inspirera till många goda reflektioner. Av en händelse råkade ja stöta på en dikt som heter just:

Nyårstankar.

Ny dag, nytt år. Ett oskrivet blad

Ett ark som är blankt, utan smolk.

På det klarvita arket finns ej en enda rad

det mytiska blad som är framtidens tolk.

Endast en siare kan skriva en rad

som ger det en fullklar distans

om dagarnas dunkel som står på parad

och som leder oss alls ingenstans.

Skeenden som visas i tidens längd

vilka formas till minnen en dag

Då livet av händelser synes bemängd

en mening av dunklaste slag.

Så är våra dagar som kommer på rad

i tidsperspektiv en kort parentes.

Det som förr var ett rent och oskrivet blad

visar sin själ först när fullbordan ges.

Framtiden ger oss en ny möjlighet

Att ge vår tillvaro substans

Fastän präglad av djup dunkelhet

Den ändå ger oss en chans