En trogen kompis.

Jag har en pålitlig tonårig kompis. När vi träffades var han cirka tio år. Då var han lite krasslig och ville ha speciell omvårdnad. Att återställa honom i prima skick kostade ett antal tusenlappar, men det var det värt. I gengäld fyllde han sin funktion fuller väl. Man kan säga att han inte vållade mig särskilt stora bekymmer. Han ställde villigt upp i alla lägen, oavsett vilken tid på dygnet det var. Min älskade hustru var han också lika angelägen om. Hon hade en särskild plats i hans inre. Det enda jag egentligen har emot honom det är att han är rätt så törstig. Att tillfredsställa den törsten kostar schaber. Men det är sånt som man får ta. Man vill ju inte vara ogin mot en kompis.

En gång per år utsätts han för särskild prövning. Och jag måste erkänna att han inte alltid varit felfri. Men hur är det? Alla har vi ju lite brister som vi dras med ibland. Det är bara att lägga allt till rätta och gå vidare i tillvaron. I dag var det så dags igen. Att göra ett besök hos Svensk bilprovning. Jag måste tillstå att jag var lite nervös inför besöket. Men hör och häpna! Min Volvo S 60 T av 2001 års modell visade sig var helt felfri trots att den nu har skubbat så där en 25.000 mil.

Halleluja. Gud ske lov!

Kosthållning förr i tiden.

För länge sen, i det gamla bondesamhället var kosthållningen i stort sett beroende av den så kallade naturahushållningen. Ma levde i hög grad av vad den egna gården kunde producera. Jordbrukare som höll egen boskap hade därmed tillgång till nära nog allt i matväg. Från mjölk- och spannmålsprodukter kunde man framställa det som tarvades för mathållningen. Några få varor, som salt och socker och en del annat kompletterades. På den tiden var man ytterst noga med att ta tillvara allt. Ingenting fick gå till spillo vid matlagningen. Därför blev det sällan några rester som ratades. Om det någon gång hände blev det använt i djurhållningen.

I dagens kosthållning är det mycket som kasseras. När sopbilarna passerar tömmer de också de gula kärlen som ibland är överfulla med hushållsavfall. I dag är vi fjärran från det kosthåll som hade devisen ”Ingenting fo förfares”.

Med det bifogar jag en dikt som heter just så

Ingenting fo förfares

Skrapa tallriken då man ha äte, dä ä vektet

Ingenting få förfares.

Stek opp kallpärern ti sella dä ä rektet

Ingenting få förfares.

Spara höbösse ti blöta at kräka dä gör man

Ingenting fo förfares

Spara på maaln önner kalva dä bör man

Ingenting fo farfares.

Åkokepanna vä gamgrommen dä ska man ha,

Ingenting fo förfares.

Tömme pôtta diti pärlanne dä ä bra

Ingenting fo förfares.

Kodynga däri gösselhuven dä ä skitbra.

Ingenting fo förfares.

Men torvströ däri ränna de skare va

Ingenting fo förfares

Lägg ut gambröe att fögla töfel man jetta

Ingenting fo förfares.

Man spara på saker å ting ska ni vetta

Ingenting fo förfares.

Gammslattmaskin bli ´n vandring kan je förstå

Ingenting fo förfares

Man sammel gammskruva å bulta likaså

Ingenting fo förfares

Tå vara sparsam tö man va noga

Ingenting fo förfares

Sä öm man allten ärbet å knoga

Ingenting alls då förfares.

Så ska de låta.

Har pliktskyldigast följt underhållningsprogrammet ”Så ska de låta”. Såg fram emot någorlunda sevärda avsnitt. Men dessvärre. Hitintills har det varit en besvikelse. Töntigare program har väl inte sänts på år och dag. Programledaren är dessutom en katastrof. Det är endast två saker att göra. Endera strunta i att se kommande avsnitt, eller lida bittra kval tillsammans med de som tvingas medverka.

Gonatt och gomorron!

Din nåd är var morgon ny

Din nåd är var morgon ny

om man inte känner sig kry

Din nåd är var morgon ny

än om bena är tunga som bly

Din nåd är var morgon ny

om man även har lust att spy.

Din nåd är var morgon ny

när en sömnlös ser dagen gry.

Din nåd är var morgon ny

om dagen än döljs av en sky

Din nåd är var morgon ny

gäller alla uti vår by.

Din nåd är var morgon ny

om du även har finnig hy

Din nåd är var morgon ny

om du än är tvingad att fly

Din nåd är var morgon ny

om din väg är kantad av sly

Din nåd är var morgon ny

ock i den fagraste vy.

Din nåd är var morgon ny

när livet passerat revy.

Din nåd är var morgon ny

Om tillvaron än är crazy

Din nåd är var morgon ny

även mitt i en kastby

Din nåd är var morgon ny

Än om du missar ett party

Din nåd är var morgon ny

för den som bor i en öde by

Din nåd är var morgon ny

när man står till midjan i dy

Din nåd är var morgon ny

om än dagens motto är fy

Din nåd är var morgon ny

än om livet vållar dig bry

Din nåd är var morgon ny

Än om det kommer en snöby.

Din nåd är var morgon ny

om man är stel som en staty

Din nåd är var morgon ny

Än om du slutat att sy.

Din nåd är var morgon ny

om det än är gnissel och gny

Din nåd är var morgon ny

om man har en torftig meny

Hur än livet sig ter, icke förty

din nåd är var morgon ny.

Surt sa räven!

Jag följde medelst TV MODO-s bortamatch mot Timrå i kväll. Laget gjorde en heroisk insats på bortais och hade oavgjort 0 – 0 när det återstod mindre än tre minuter. Med en man mindre mot ett starkt Timrå lyckades de inte hålla emot och förlorade matchen med uddamålet. Efter 37 spelade matcher ligger MODO på plats 10 i tabellen. Det är på tid att de börjar en vinnarperiod om det inte skall gå alldeles på tok.

Att tänka på ett nytt kontrakt med NHL är det inte att tänka på. Då skall det till ett mindre mirakel. Det har inte lämnats några signaler från MODO-ledningens sida om att eventuellt värva några spelare som förstärkning på vissa platser i laget. Det är ju också en fråga om ekonomi. En intressant fortsättning blir det i varje fall.

Hela Sverige ska leva.

Ovanstående rubrik speglar en målsättning som i viss mån förlorat sin substans. För många orter, kanske speciellt i Norrlands inland, upplevs det nära nog som ett hån. Detta därför att förutsättningarna för att leva ett drägligt liv med arbete och inkomst på orten har försvunnit. Olika samhällsfunktioner har en efter en monterats ner och skapat ett socialt vakuum. En fungerande livsmiljö har på en rad olika sätt utarmats. Det har gjorts försök med sporadiska satsningar av skilda slag men merparten av dessa har försvunnit på grund av att de inte byggt på en bärkraftig grund. När hedervärda insatser från samhällets sida upphört och olika projekt skall drivas vidare av egen kraft har de efter en tid fallit sönder och försvunnit. Efter sig har de då lämnat en än värre situation.

Även i vårt närområde finns det orter som succesivt håller på att falla sönder. Alla goda föresatser till trots har de utarmats till bristningsgränsen. Många samhällsmedborgare som satsat hela sin energi för att skapa något bestående har upplevt misslyckande till förtvivlan. Detta har resulterat att många tvingats söka sin utkomst och livsmiljö på en helt annan ort. I ett sådant skede är det således mycket svårt att finna någon mening i devisen Hela Sverige skall leva.

Evinnerligt snöande.

Jag har för vana att i min blogg nu och då ägna mig åt väderkommentarer. Dels för att det i sig är ett intressant ämne men också att för framtiden dokumentera tidernas olika väderlägen. Det är inte en underdrift om jag påstår att det snöat rätt envetet de närmaste dagarna. Inte så att det har öst ner några stora mängder men det har ”flistere” för jämnan. Då vi säger att det har flistere då är det ett lätt snöfall som håller i sig under en längre tid. Det är tur att det är enbart kall snö som innehåller lite vatten och därför väldigt lätt. Det underlättar vid skottningen. Enligt väderprognosen kan det hålla i sig någon dag ytterligare innan det blir uppehåll. De har också ställt i utsikt att det skall bli lite plusgrader kring midsommar.

See you!

Ett krasst besked.

När jag fick gårdagens besked att jag var för gammal för ett nödvändigt operativt ingrepp tänkte jag på alla de som varit, och är, i samma situation. Sådana som inte burit på samma gynnsamma förutsättningar som jag. Som kanske tvingas att leva resten av sitt liv med outhärdliga smärtor. Eller som på ett eller annat sätt lever med en mer eller mindre spolierad livskvalitet. Det är många gånger ett liv som i sig inte är något liv. De lever också med svikna förhoppningar då de hade förväntat sig finna resurser att ge dem att anständigt liv. Det är en kategori människor som bör bli föremål för omvårdnad, uppmärksamhet och hänsyn. Tyvärr sker det inte alltid.

I liknande sammanhang har jag tidigare bifogat en dikt i ämnet och som jag dristar mig till att återinföra. Den heter:

Ska den skrotas.

Karossen är från tjugotalet bränslepumpen likaså

Att det därvid kan gå galet kan man mycket väl förstå.

Ty det är många små detaljer som ska fungera varje dag

Och den utstått brakbataljer av väldigt mångahanda slag.

Läkarvetenskapen har ett spörsmål som nästan inte har nåt svar

kan detta usla föremål med ålderdomen vara kvar

är det lönt att reparera denna rostiga kaross

eller får man acceptera att den bortsopas som ett boss.

Ja, detta är en nogsam fråga? Rent om simpel lönsamhet

Är det rätt att ingrepp våga, om man denna sanning vet

Att min lekamen är en plåga för läkarkårens verksamhet,

som genast vill den krasst avsåga, för dess usla kvalitet.

Men så här på ålderns höst jag blott en liten undran har.

Den som väl kan bli till tröst under mina sista dar.

Bli till lisa för mitt bröst och mången ängslig fråga spar.

Kan jag få verka generöst den tid på jorden jag har kvar?

Så därför jag en önskan har att jag får leva frisk och sund

I alla dagar jag har kvar. Och till en livsens sena stund

Jag på min sista resa far på en fast och stadig grund

men en gnista jag dock spar till min allra sista blund.