En obegriplig härva.

Jag har i möjligaste mån försökt att följa debatten som förts de senaste dagarna om så kallade vinster i välfärden. Situationen för den nuvarande regeringen är sannolikt den att för att få igenom den kommande budgeten har man tvingats att göra vissa eftergifter till dess stödparti, Vänsterpartiet. Därför har man tagit fram den så kallade ”Repalu-utredningen och söker genomföra vissa valda delar av den.

Det är således tämligen oklart, tycker jag, hur de olika partierna förhåller sig till denna fråga. Ett är dock tämligen troligt nämligen att frågan kommer att fällas i riksdagen eftersom Alliansen och SD kommer att rösta emot. Ur det perspektivet kan man i viss mån se det som ett spel för galleriet. Eller för att tillfredsställa V.

Man kan därvid tycka att det kunde finnas möjligheter att skapa regler som åtgärdar huvudproblemet. Nämligen det faktum att skattebetalarnas pengar skall användas korrekt och inte hamna någonstans där de inte hör hemma. Samtidigt måste man nagelfara de verksamheter som drivs av kommuner och regioner. Verksamheter som under samma villkor inte lämnar några vinster utan i stället dras med stora underskott. Detta utan att visa upp nämnvärt bättre resultat i potentialen av nöjda brukare.

Detta är således en ekvation som inte är särdeles lätt att lösa. Man kan krasst säga att ”hur man än vänder har man ändan bak”.

Rimsmidarens dilemma.

Den som skriver poesi

har det inte särskilt lätt

Det måste finnas rytm däri

som gör att varje strof känns rätt

Det skall finnas form och färg

i varje enkel mening.

Därtill vara must och märg

i alla ords förening.

Nödrim platsar ej så bra

och halvrim kan ej heller gå.

Språkfel vill vi inte ha

och stavfel likaså

Verket måste ha substans

samt vettigt innehåll.

Om det skall finnas någon chans

att ha på dikten full kontroll.

Så det kan bli en svettig pärs

som inte är så ringa.

Att få finess i varje vers

och ljuvlig poesi frambringa.

Åsbergstunneln.

Läste i tidningen i dag om Trafikverkets satsningar på vägar och järnvägar för många år framåt. Av deras propåer verkar det som om de mesta av miljarderna går till att förbättra järnvägarna. Man talar om planerade banor för höghastighetståg mellan Stockholm och Malmö respektive Stockholm – Göteborg. Där är man också oense om vilken högsta hastighet banorna skall byggas för. 320 km/tim. eller endast 250 km.

I planen är det förhållandevis lite pengar avsatta till underhåll och utveckling av vägnätet vilket drabbar många färdigprojekterade arbeten. Ett sådant är Åsbergstunneln. Under mer än femtio år har man nämligen planerat en förbifart Örnsköldsvik medelst en tunnel genom Åsberget. Det är en bra lösning för trafikmiljön med avsevärt minskade utsläpp från biltrafiken. Än en gång är tyvärr inte projektet med i planeringen vilket betyder att igångsättningen skjuts ytterligare tio till femton är fram i tiden. Detta till men för trafikmiljön i vår centralort.

Man kan skönja en tydlig utveckling mot trafiksatsningar i södra delen av vårt land. Detta genom att skapa en infrastruktur som gynnar ökad tågpendling in till våra tre storstadscentra. Inför ett valår vill troligtvis politikerna fria till områden med stor potential av väljare. I sådana sammanhang får nog det glesbefolkade Norrland träda tillbaka.