Intryck och reflexioner.

Om jag ser tillbaka på min levnadsbana konstaterar jag med tillfredsställelse att jag under större delen av mitt liv varit förskonad från sjukdomar och krämpor. Sedan jag som nittonårig rekryt undersöktes av en blaserad regementsläkare i Boden har jag behandlats endast vid tre tillfällen, detta i samband med olyckor. Jag var vid ett tillfälle med om en bilolycka som, om det velat sig illa kunde ha kostat mig livet men som inskränkte sig till en blessyr på överläppen. Jag minns att läkaren sydde med grå tråd som matchade mustaschens färg.

Av den anledningen var det nyss timade sjukhusbesöket en rätt ovanlig upplevelse för mig, men som ändock hade många positiva inslag. Jag hade många personer omkring mig med olika vårduppgifter, allt ifrån städerskan till överläkaren, alla med intentionen att göra ett bra jobb, Eftersom jag alltid varit intresserad att studera människor och deras beteendemönster hade jag några givande dagar. En del fäste jag mig särskilt vid medan andra lämnade vagare intryck. Det var särskilt en manlig skötare som ägde en alldeles speciell utstrålning. Både i uppträdande, röst och maner bar han en aura av trygghet och lugn omkring sig. Jag tror säkert att han kunde ingjuta mod i de mest skärrade patienter. Hos andra fick man det bestämda intrycket att de gjorde sitt jobb och därmed jämt. Ronderna tyckte jag också var intressanta då det kom en kamelkaravan på fem, sex, sju stycken, de flesta med utländsk härkomst, grova och svartmuskiga. Som regel var det bara en som någonsin yttrade sig vilken jag antog var överläkaren. Jag har alltid haft en speciell känsla för städerskor. De som med hurtigt manér svischar omkring med golvmoppen. Jag försöker att säga några uppmuntrande ord om deras gudibehagliga gärning. Detta kan mycket väl tänka sig det resulterade i att städerskan på lasarettets kirurgavdelning i Örnsköldsvik kände sig både stärkt och upprättad.

Så går livet åter sin gilla gång på Tallbacken. Det år också skönt att bloggen fungerar igen till gagn för alla mina trogna bloggdiggare som jag nu önskar:

Gonatt och gomorron!