Ett kärt återseende.

Vid en konferens i Lycksele som jag bevistade i dag träffade jag en gammal bekant från förr i tiden. Det var ett mycket kärt återseende eftersom jag endast har angenäma minnen från personen ifråga. Jag mötte honom i hans ungdom då han var verksam inom dåvarande FPU. Han är också i dag verksam som politiker. I sin ungdom hade han förmågan att entusiasmera människor han träffade. Man kan med fog säga att den egenskapen har han även idag. På ett naturligt sätt kan han få åhörarna med sig. Under tid som förflutit har han också skaffat sig bred livserfarenhet. En källa att ösa ur.

Det är angenämt att möta personer som har en naturlig förmåga att göra intryck på människor i sin närhet. Det betyder att göra skillnad. En egenskap som troligen inte är så lätt att förvärva utan är en naturlig del av personligheten. Men alla är olika och har därmed olika egenskaper och färdigheter. Jag som hävdar alla människors lika värde söker alltid att finna små guldkorn hos de som jag möter. Den principen är gångbar i alla lägen.