Fermented herring.

Dagen i dag har gått i surströmmingens tecken. En festlighet där denna utomordentligt goda anrättning är i centrum för många människors uppmärksamhet. Det var Oskars vi åt i dag, men även Röda Ulven påstås vara av synnerligen god kvalitet. Under våren, då strömmingen började tillredas för att få denna underbara konsistens, var det mycket god tillgång på så kallad lekströmming. Det satte inläggarna i en riktig drömsits då kvaliteten också var den bästa.

Det verkar som att denna säsongbetonade delikatess blir mer och mer frekvent vid festligheter överallt i landet. Det går till och med en del på export. Denna jäsingens produkt är älskad av de allra flesta men föraktad av ännu flera, varför den var den än serveras alltid röner en viss uppmärksamhet. Det ger mig anledning att bifoga en visa jag skrivit vid något tillfälle;

En nyttiger fisk.

Den fisk som vi förtärt i dag har givit oss ett visst behag

Den syrats på ett konstfullt sätt så den till slut har blitt en rätt

En rätt så konstig rätt

Denna fisk har preparerats synnerligen fermenterats

av behandlingen blitt ”slak” därvid fått en syrlig smak

Va ä de för sak.

Ock denna fisken, mjäll och fin gett oss dagens dos av dioxin

kanske kan den därtill ge en smärre kvantitet av PCB

Så tackar vi för de.

Fast EU nästan den förbjudit har fansens hurrarop dock ljudit.

I land och stad, från man till man har maning gått för fisk så grann

Allt väl, minsann

Så mätt och däst man kliver av förrän man helt har gått i kvav

och lever gott i alla dar. Dock en ljuvlig doft blir kvar

Ty den som spar han har.

Så längtar vi till nästa stämma att smaka få en riktig klämma

av rutten fisk som oss behagar att ingen alls på äldre dagar

går omkring och klagar.

Ingen människa blir purken om det till sist blir slut i burken.

Ty snart vi åter syns igen och käkar fisk som bara den

”väl mött min vän”.