Trampa, trampa.

I kvällens rapportsändning visade de ett inslag  om hur nyttigt det är att cykla. Till exempel genom att cykla till jobbet begränsade man risken för cancer med upp till 50 %. Man kan då fråga sig om man som undertecknad bloggskrivare  inte har något jobb att cykla till och dessutom har en skruttig cykel härstammande från historisk dåtid. Då verkar det som att man har rätt små utsikter att begränsa risken för denna förödande sjukdom.

Jag tror att en sund livsstil som främjar trivseln i tillvaron kombinerad med ett rörelsemönster som innehåller någon form av motion, av vad slag det vara må, är nyttig. Vad jag menar är att hela människan måste vara med i ett sådant livsmönster. Både kropp, själ och ande. Att känna tillfredsställelse med det man fyller sin tid med är sannolikt viktigare än enbart höja sin kondition genom en plågsam flåstillvaro.

I mitt umgänge med andra har jag därför koncentrerat mig på att i första hand få igång mina medmänniskors skrattmuskler. Jag vet nämligen att har man dem i funktion så mår också den övriga kroppen bra. Det är nästan mirakulöst men när jag mött en person och genom min närvaro fått denne att skratta hjärtligt känner också jag hur all muskulatur i min kropp blir starkare.

Något som också bidrar till en trivsam tillvaro är att ha en god nattsömn. Vilan är nämligen den märkliga anordning som är en förutsättning för ett fungerande liv.

Gonatt och gomorron.