P.G

Jag har följt med i de två dokumentära TV-programmen som  handlat om P G Gyllenhammar och hans inflytande över Volvokoncernen. Mycket intressanta program som behandlade spelet bakom olika skeden i förtagets utveckling. Tydligen en mycket pragmatisk företagsledare, samtidigt som han också värnade om en dräglig arbetsmiljö för sina anställda. Men trots hans starka ställning som VD fick han inte alla gånger igenom sina förslag  hos styrelsen och aktieägarna. Vilket resulterade i att han i början av nittitalet lämnade Volvo under stor dramatik. Vi vet ju i dag hur det sedan gick. Om inte kineserna gått in och köpt företaget hade det sannolikt gått samma väg som SAAB.

I det sammanhanget är det frestande att spekulera om hur det blivit om han fått igenom en del av sina djärva planer. Norgeaffären till exempel. Hans idé var att  i utbyte mot  delägarskap i oljeutvinningen bygga en helt ny Volvofabrik i Norge. Just då var det ett uppenbart risktagande. Med facit i handen kan man dock säga att det hade varit en strålande affär för Volvo, men även för Sverige och Norge. Sannolikt hade man då med inkomsterna från oljan kunnat föra Volvo stärkt ur nittitalets krisartade lågkonjunktur.

Iden bakom Volvo/Renault-affären var att stärka de båda företagens ställning som stor biltillverkare i Europa och världen. Dessvärre verkade det som två företagskulturer krockade med varandra varför fusionen stötte på stora problem. Jag tror dock att med PG-s envishet och skicklighet det kunnat vara möjligt att ro i land affären. Hur det sedan hade fungerat i praktiken är skrivet i stjärnorna eftersom starka krafter bidrog till att spoliera hela projektet.

Till sist: PG hade inte några vackra ord att säga om Sören Gylls insats i Volvo, snarare fula!