Konsten att berätta.

Det finns en film där Erik-Gunnar Eriksson under cirka en timme berättar om personer och gårdar i sin hemby Kärrsjö. Det behöver väl inte sägas att denne Erik-Gunnar är grundaren av missions- och biståndsorganisationen Tältmissionen/Hoppets stjärna. Till synes utan manus berättar han med mycken inlevelse om folket som förr bodde i och brukade gårdarna runt sjön i KÄRRSJÖ. Mycket engagerat berättar han till exempel om byns egen luffare, Luffar Eriksson. Han som konstruerade det otroligt fiskliga draget ”Luffarn”.

Just konsten att berätta har i våra moderna tider mer eller mindre försvunnit. Förr gick man till varandra om kvällarna och berättade sina mer eller mindre sanningsenliga historier. Det var ett sätt att föra erfarenhet och tradition vidare, generation efter generation. Nu finns det massor av andra media som har ersatt mun till mun metoden. Om berättandet i dag är en bristvara kanske det i nästa generation helt har försvunnit. Lyckligtvis finns det ännu kvar vissa intressanta initiativ där man i olika sammanhang samlas för att i dokumentärt syfte låta olika personer återberätta sina minnen och erfarenheter. Det finns visserligen en del hedervärda initiativ som tagits.  Men jag skulle önska att det kunde finnas en film från varje liten by i min hembygd. Där ord och bild samverkade till att för eftervärlden berätta om hur det var då. Vilken oskattbar tillgång det vore för framtiden.