Vad är ett liv?

Vid svåra omvälvande händelser som inträffar emellanåt som får katastrofala följder för ett stort antal människor kan vi inte undgå att påverkas. Då livets förgänglighet blir en krass verklighet går våra tankar omedvetet till vår existens  och det som är bortom. Jag ser det inte som något onaturligt. Snarare som en del av livet. Sådana tankar stärker  vår livsvilja och ger oss rätt perspektiv på vår tillvaro. De lär oss att bejaka livet och bringa mening och innehåll åt vår tid här.

En dikt illustrerar detta:

En kria om livet.

Det fanns där en bunt helblanka blad

en dag i begynnelsens tid

det var inga ord, ej en enda rad

som då hade häftats därvid.

Efterhand kom där ett ord eller två

som småningom blev många fler

Kanhända där gjordes en plump då och då

sådant som livets verklighet ger.

I ungdomens tid gick det tämligen lätt

då livet fylldes med tätskrivna ark.

Det maldes och bröts på snirkliga sätt

med en känsla så sinnlig och stark

Småningom kallnade pennans glöd

och det blev  glest mellan orden.

En ängslan förnams för att finna stöd

för det lilla som fanns här på jorden.

Snart är det dags till en sträng magister

att lämna sitt alster för prövning,

För trots alla fel, alla plumpar och brister

var det ändå en lyckosam övning.

Kanhända blir den godkänd ändå

den kria som tiden gjort färdig.

Även om somligt är svårt att förstå

syns himlen ändå mig värdig.

Ty en dag skall min kria slutligen ses

av Herren som rår över livet

Då skall den slutliga utsagan ges

om godkänt blir allt som är skrivet.

Då kan man hoppas att räddad man är

från en suckan med stingsliga ord

så att till sist Han mig beskär

en vila vid Herranoms bord