Relationer.

Det är märkligt men ofta återkommer jag i mina inlägg till hur viktigt det är att ha bra relationer till sina medmänniskor. Att leva i frid och försoning ger en inre styrka som gör det lätt att leva. Detta innebär inte att vi skall fly från allt som kan leda till konflikter utan i stället söka lösa dem i bästa samförstånd. Ett liv är som en fasettslipad diamant, det har många olika sidor. Alla lika framträdande. Varje sida har som uppgift att spegla solljuset i tiden. Alltid är det någon fasett som är vänd mot solen och kan ge en glimt av densamma. En fin relation ger alltid sådana underbara ljusglitar.

Jag hittade i mina gömmor i kväll en liten dikt jag skrivit någon gång som på sitt sätt belyser ovanstående tema. Den heter Angeläget och lyder:

Stränga din lyra stäm den väl

Sjung en sång till livet

Dikta en visa för sargad själ

till båtnad  för allt som är givet.

Spänn din båge för det du ser

sök din mening i tiden

bringa förtröstan till det som ger

styrka och kraft för striden.

Verka helhjärtat för allt som är gott

stå upp för det som ger mening.

att vara tillreds är det som förmått

bringa livet till slutlig förening.

Därför blir det så angeläget

att se både stort och smått

att alltid arbeta idogt och träget

för det som i livet är gott

Sargad själ som blir helad igen

får sin livskraft tillbaka

delar sitt bröd till en okänd vän

som en flik av himlen får smaka

Så skall vi verka i sinom tid

ej på vår vänlighet spara

ty den ger åt livet en himmelsk frid

som ingen förmår helt förklara

Var är husmanskosten?

Det är ganska lätt att konstatera att våra kostvanor sakta med säkert håller på att förändras. Vår genuina svenska husmanskost håller sakta men säkert att förändras och så småningom upplösas. I takt med att populationen mer och mer utblandas med ett stigande antal ”nysvenskar” kommer också nya och främmande influenser in i kostvanorna. Detta naturligtvis på både gott och ont. Det är väl heller ingen som hårdnackat vill gå till försvar för en alltför ensidig kost. Dessutom har jag nog varit inne på samma tema i någon tidigare Blogg.

Vi här på Tallbacken fick i dag oss tillsänd ett reklamblad som gjorde det möjligt  att botanisera bland olika matiga erbjudanden. Även en del som vanligtvis inte serveras på vårt bord. Vad sägs om att servera Korvisch, Järpisch eller Faluisch. Det är enligt reklamen tydligen korvar med diverse grönsaker i blandningen. Jag hade förresten för mig att, för att Falukorv skall få heta Falukorv måste man följa ett lagstadgat recept. Men Faluisch är kanske något helt annat. Man kunde också enligt samma blad servera STROZZAPRETTI eller EMELLI. Detta enligt darafila al bronzo. Jag tror att det är någon sorts pasta eftersom det beskrivs som  Zete Una Pasta Classica, Casa Di Luca. Däremot skulle jag kunna tänka mig att inmundiga Slow cooked Baby back ribs för en tioöring under femtilappen. Även om det känns lite huskeligt att tillaga bebisar.

Ovanstående meny ä brano langt från ”Kryparpärern å stekesella.” En dikt som jag bifogar

Gonatt och gomorron.

Kryparpärern å stekt silla

De som bara äter Panacotta

eller fyller magen med en wrap

den dieten  kan med måtta

kallas mycket klen och knapp.

Och den smak som fås av pasta

jag ej tål en enda  gång

in ej heller kan jag lasta

pulled pork mest dagen lång

Men det finns en rätt jag gilla

som jag käkar nu och då

kryparpärern och stekt silla

det är väldigt gott att få.

Den ger styrka hela dagen

ty den simmat har i öppet hav

Fyller varje skrymsle uti magen

och hindrar mig att gå i kvav.

Sillen, en superb förtäring

stärker en, ger kraft och mod

Den ger kroppen nyttig näring

dess fina sälta har en smak så god.

Så lever jag mitt liv så skönt

så meningsfullt och intressant

Till sillens konung blir jag krönt

och kväser varje katig kverulant.

Våraning.

Fastän det är riktigt bister kyla om nätterna, i morse var det nästan minus 16 grader, är det riktigt soliga och varma dagar med lite dagsmeja. Det ger ändå signaler om att det så småningom skall komma vår och värme. Enligt väderprognosen verkar det som om vi kommer att få ha nuvarande vädertyp ett antal dagar till. Fortfarande rätt sträng kyla om nätterna.

På ålderns dar uppskattar man så mycket mer ljuset och värmen. Det finns en mera påtaglig längtan efter den ljusa och varma årstiden. Jag har en bestämd upplevelse av att jag förut i någon blogg givit uttryck för sådana tankar. Även om varje årstid har sin tjusning är det ändå solen och värmen som hägrar. Genom att det kommit en del snö är det för närvarande riktigt fint skoterföre. Alldeles lämpligt. Det gör att man kan njuta så mycket mer av den vinter som ännu råder.

Så får vi leva i nuet och ta vara på den tid som vi av nåd tilldelats. Och säga som någon vis man sade: ”Ta reda på den dag som kommer, med en natt emellan”. Den tid jag alltid tar till vara på allra bästa sätt, nämligen med en djup och stärkande sömn.

Gonatt och gomorron.

Mellon.

I kväll har de sista platserna i årets melodifestival  röstats in. Det var idel melodier och artister med låtar och framträdanden av typiskt ”mellostuk”. Inget som får en gammal man att rysa av välbehag. Om någon av låtarna i finalen har möjlighet att kamma hem ”Song Contest” är jag icke mannen att ha någon åsikt om. Detta eftersom det är ett smått invecklat röstningsförfarande.

En liten ljusglimt i mellomörkret är en gammal kämpe av samma årsmodell (1929)  som undertecknad bloggskrivare nämligen Owe Thörnkvist. Han om ingen annan är värd att gå vidare. Det är nämligen så att just den årsmodellen har visat sig vara evigt aktuell. Att vid den åldern få vara så verksam är något unikt. Men samtidigt en skänk ifrån himlen. Jag kan anta att även Owe har god nattsömn som gör att  han klarar av en stressig tillvaro.

I enlighet med denna slutsats önskar jag alla bloggdiggare Gonatt och gomorron

Något överflödigt.

Mamma, det är ju så att den gode Guden ger oss vårt dagliga bröd.

Ja visst, min flicka

Och den snälla tomten ger oss julklappar?

Javisst.

Och storken kommer med de små barnen.

Ja då.

Men mamma, vad har vi då egentligen pappa till?

Landstingsflykt.

Sjukvårdsinrättningarna inom regionen fortsätter att avfolkas. Den senaste tidens turbulens har varit anledning till att mängder av viktiga medarbetare har sagt upp sin tjänst eller sökt sig till annan verksamhet. Aviserade förändringar och nedläggningar har skapat oro bland nästan alla personalkategorier. Det har också lett till att arbetsmiljön har försämrats. Följden har blivit att väl sammansvetsade arbetslag och personalkonstellationer krackelerat vilket skapat svåra arbetsförhållanden och vantrivsel.

Det kommer att bli en grannlaga uppgift för etablissemanget att återställa en känsla av trygghet och lugn vid olika vårdinrättningar. Jag läste i dagens avisa att byråkratiskt krångel och stelbenthet var orsak till frustration över det rådande läget. Samtidigt ökar ständigt behovet av gedigna och distinkta vårdinsatser vid alla regionens vård inrättningar. Inför kommande sommar och semestrar är det uppenbar risk för kaosartade situationer. Samtidigt som politikerna fullständigt tappat kontrollen över det rådande läget och är helt beroende av sina mer eller mindre driftiga chefer.

Det kan verka som om jag målar upp en alltför mörk bild av det rådande läget. Tyvärr är det krass och verklig realism. Det är till och med så uselt att det inverkar menligt på vissa personers nattsömn.

Något som dessbättre inte vidlåder bloggskrivaren varför han åter önskar er alla

Gonatt och gomorron

Det glada sextitalet.

Jag fick att brev häromdan från en gammal bekant  som jag inte haft kontakt med sedan vi var med i byggsvängen på 1960-talet. Han tillverkade då smidesdetaljer för en del hus som vi uppförde. Han var en mycket skicklig hantverkare och startade sedan egen smidesverksamhet i Skule.

Brevet blev samtidigt en påminnelse om hur annorlunda aktivitet det var på byggfronten den tiden. Då det varje år i Örnsköldsviks kommun byggdes nära 500 lägenheter och villor. Många av dessa byggen placerades även ute på landsbygden eftersom den ännu var levande och det fanns många arbetstillfällen nära inpå. Då fanns det ingen oro för att det eventuellt skulle bli krisartat både i stad och i glesbygd. Det fanns också god tillgång på byggklara tomtområden och bygglovsprocessen var enkel och billig.

I dag är situationen helt förändrad. Det byggs nästan inga privata villor och uppförande av flerfamiljshus är helt i händerna på ett fåtal penningstinna entreprenörer. Dessa, vars lägenheter säljs för fantasisummor på grund av stort byråkratiskt krångel och skyhöga byggkostnader. I TingEtt (i Ö-viks centrum) finns det till exempel enskilda lägenheter som kostar över 5 miljoner kronor. Och en bit utanför stadskärnan är bostadsmarknaden i stort sett död. Välskötta villor avyttras till reapriser. Detta till yttermera visso där det är ett läge med brist på bostäder. Detta förhållande kommer troligen att bestå en lång tid framöver. Man kan undra vart det bär hän.

Då finns det anledning att citera mor Signe som alltid sa: ”Dä gå en änne före”. Med det menade hon att det ordnar sig nog.