Alla inlägg under mars 2017
En stund att minnas
I dag vigdes min gode vän Simon Mattebo till sista vilan. Han var mitt ständiga ”bollplank” när det gällde en så angelägen sak som björnamåle. Det var en fin högtid och därtill en stillsam stund att minnas en som på senare tid varit en del av umgänget. Därtill en trogen vän av ”Gubbröran” där vi under ett antal år fick ha honom som den borne berättaren och humoristen. Med sitt mångsidiga sätt att vara tillförde han oerhört mycket till en berikande gemenskap. Till hans minne har jag skrivit en liten prosadikt som jag rätt och slätt kallar Simon
Simon, som jag minns honom:
Gôrnslen
Obönnen
Jeren
Sekasam iblann.
Tokrolen
Tråddes.
Agasam.
Ilisten
Göttetommekär
Sang.
Farbersam.
Nu ä´n bårte.
Omestlen
Uppdrag granskning.
UG har under två onsdagskvällar granskat omoralen bland FN-s fredsbevarande styrkor på ett antal platser i världen. Jag anser det som ett totalt misslyckande vad avser dessa insatser eftersom personalen inte kan uppföra sig anständigt. Men en ännu större katastrof är det väl att organisationen inte kan komma till rätta med missförhållandena. I stället skyddar man förövarna och struntar i de utsatta offrens säkerhet. Det är bevis för att den mastodontlika organisationen har tappat förtroendet hos världens olika länder
Trots att Sverige just nu har ordförandeskapet i säkerhetsrådet är vi en försumbar liten röst bland andra mäktiga länder. Det är som att stå upp mot väderkvarnar. Det är också omöjlighet att tillgripa några former av sanktioner mot en sådan bjässe. Alla olika processer dras i långbänk och blir på så vis betydelselösa. Vad vi än tycker kommer vi sannolikt att få leva med dessa missförhållanden. Men sorgligt, sorgligt är det.
Vårvinter.
Det verkar som om att även i år får vi en någorlunda normal vinter. I dag har det nämligen snöat en hel del. Så pass att det åter är hyfsat skoterföre. Det gynnar nämligen min verksamhet, vilken består i att hugga och framforsla ved för kommande bränslesäsonger. Jag var i vedskogen även i dag trots att det inte var så tjänlig väderlek. Blötsnö och vind som yrde rätt in i ögonen vid skoterframfarten. Men någon kubikmeter hann jag med i alla fall.
I morgon blir det nog en dag som inte innehåller så stora utmaningar. Det blir nog troligen en stund med ”Kaffesurret” mitt över dagen.
Men det är ju en natt emellan med tid för återhämtning och kraftsamling, så därför:
Gonatt och gomorron.
OLD-fejs i elden.
I dag har OLD-fejs spelat vid ett årsmöte i Björna. Vi hade bestämt oss för ett mycket gediget program, med underhållning från början till slut. Men av det blev det intet. Sopplunch och utdragna förhandlingar gjorde att den presumtiva åhörarskaran var tämligen nöjd och som vi bedömde bara längtade hem. Men det serverades kaffe och under tiden passade vi på att spela igenom vårt program trots att de mest satt och snackade med varandra.
Det är minsann en annorlunda upplevelse (och nyttig) att göra sitt bästa för att underhålla när ingen tycks lyssna. Men vi gjorde vad vi kunde. Om inte annat så får vi betrakta det som något för övnings skull.
En underbar vårvinterdag var det i alla fall.
Skotergudstjänst.
I dag hade Missionkyrkan anordnat en skotergudstjänst på Svedjeudden vid Oskar och Rebeckas lantställe. Det hade varit rejält kallt under förgående natt så det frusit på ordentligt. Detta gjorde att det var gynnsamt att ta sig fram med skotrarna. Det var ett tiotal ekipage som ställde upp vid kyrkan när det var dags. Trots kylan under natten blev det riktigt skönt i det soliga och vindstilla vädret. Det gick bra att hålla till utomhus eftersom solen gassade rejält. Johan Vikström från Tibro, pastorskandidat vid THS, var på sitt andra besök hos oss. Han predikade om hur viktigt det var att bo just där du bor. Han hänvisade till missionsbefallningen som lyder ”Gå ut i Långviksmon och gör alla där till lärjungar”. Skapa de rätta relationerna med era grannar. Där börjar segrarna.
Det fanns också goda möjligheter att vid olika grilleldar anrätta de mest fantastiska menyer. Till exempel bloggskrivaren som fiskade upp en mörad pepparstek ur ryggsäcken Efter några minuter på morikkan smakade den alldeles förträffligt. Någon såg också till att man kunde få sig en kopp välsmakande kaffe ur en sotsvart kaffepanna.
Varje årstid har sin egen tjusning. Personligen tycker jag att vårvintern med frostiga nätter och solvarma dagar väl platsar bland de allra finaste. Då är det lätt att ta sig fram på skarföret. Vare sig man har något fordon, skidar eller går. Samtidigt får jag kommentarer på min blogg, från sydligare och varmare nejder, som berättar om hur vårblommorna pryder backarna med sin underbara prakt. Där är våren redan kommen. Här kommer den säkert att tvekande stå där ännu någon månad, kanske mer.
Så får vi leva i nuet och ta varje ny dag som en möjlighet.
Gonatt och gomorron.
Drönaren
Han har ingen uppgift i livet
han bara dräller omkring.
Han tar det mesta för givet
bryr sig alls ingenting.
Han går bara där och drönar
vill bli matad och mätt.
Vanligtvis går han och stönar
det är hans vanliga sätt.
Han sina dagar förslösar
på onyttigt finfjolleri.
Sin energi han ock drösar
på allsköns lågt fjanteri.
Han gör ej ett skapandes grand
han bara lever på andra.
Han tär på ett välbärgat land
ägnar sig mest åt att klandra.
Han ständigt fördriver dagen
med att bara irra omkring.
Han blir riktigt rund om magen
den han fyller med tarvliga ting.
Men han menar att så ska det vara
det är också allt han begär.
Att få vara bland drönarnas skara
och leva helt utan besvär.
Så driver han sina år
med alla små futtiga ting.
Hur tider än kommer och går
vimsar han ständigt omkring.
Och när han sen hädan har gått
när inte det minsta finns kvar.
En ståtlig begravning han fått
på andras bekostnad den var.
Skall landsbygden leva – eller dö?
Del 2.
Vare sig den som etablerar företag producerar varor eller tjänster är det av livsavgörande betydelse att det finns god avsättning för dessa. Således en bra och stabil marknad. Avnämare som är intresserade av vad företaget har att erbjuda. Detta är en del av affärsidén. Det kan nämligen vara både svårt och kostnadskrävande att slå sig in på affärsområden som redan är överetablerade. I det fallet kan det vara lättare om man kan utveckla något unikt omkring varan eller tjänsten.
Det har också visat sig att företag som startat på en liten ort och som redovisat mycket gynnsam utveckling i många fall inte blir kvar på orten. När företaget vuxit till en viss gräns har man övergivit etableringsorten. Det kan ha en mängd olika orsaker. Svårigheter att finna tillräcklig och kompetent arbetskraft. Svårigheter med rationell råvarutillgång eller att man vill komma närmare marknaden. Detta samtidigt som många företag etablerats just för att skapa arbetstillfällen på orten. Numera är tjänsteföretag inte lika beroende av var de är geografiskt är placerade. Satsningar på god kommunikation via internet har radikalt förbättrat förutsättningarna. Det kan gynna företagande i glesbygd. Trots detta har vi sorgliga exempel på hur sådana etableringar ändå efter en tid har övergett sin födelseort.
Avslutningsvis kan sägas att även om man under resans gång stöter på många hinder skall man inte ge upp kampen för en levande landsbygd. Men då måste man arbeta intensivt med att skapa en företagsmiljö som gör det möjligt att lyckas. Och dessutom vara väl medveten om att alla projekt inte blir framgångsrika.
Ska landsbygden utvecklas – eller avvecklas?
Del 1.
De senaste sjuttio åren har Sverige (och världen) drabbats av en allt kraftigare urbaniseringsvåg. Flyttströmmarna har oavbrutet gått från glesbygd till närliggande städer och från mindre städer till större. Men även från storstäderna i Sverige till städer utomlands. Resultatet har blivit att landsbygden i stort sett har avfolkats och verkligen kan göra rätt för epitetet ”glesbygd”. Numera är tyvärr stora områden i Norrlands inland helt avfolkade. Detta trots att vår välfärd till stora delar bygger på tillgångar som skog och malm. Tillgångar som finns i Sveriges glesbygd men som hanteras och förädlas i fjärran tätorter. Mekanisering och rationalisering har medverkat till att råvaran kan levereras med allt mindre arbetsinsats. Samtidigt som den vidare förädlingen sker vid stora arbetskraftkrävande industrier. Oftast vid stora kustnära centra.
Det görs stora och fantasirika insatser för att söka vända trenden och få till stånd vad man kallar ”en levande landsbygd”. Det ena kostnadskrävande projektet avlöser det andra med allt mer eggande företagsidéer. Men man kan påstå att ingenting hedervärt händer. Jag läste till exempel häromdagen att man skulle med olika mer eller mindre fantasieggande koncept förmå ungdomar att starta företag i olika glesbefolkade byar. Vad man inte vet är den bistra sanningen att det fordras många samverkande faktorer för att detta skall lyckas. Först måste man i grunden ha en affärsidé anpassad till den företagsstruktur som råder. Sedan måste man ha tillräckligt med riskvilligt (och billigt) kapital som inte tar slut på halva vägen. Dessutom bör man vara medveten om att det fordras ”blod svett och tårar” att göra ett sådant projekt framgångsrikt. Så behövs det bra och pålitliga medarbetare som är villiga att ”ge järnet” för att föra skutan framåt. Ett stort mått av envishet är också bra. Och dessutom lite tur.
Fortsättning följer i morgon.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|