Något bortom

Söker efter högre ting

som hägrande för ögat står

Kanhända blir det ingenting

när det till sin fullbordan går.

Jag står där ändå ängsligt spanande

mot skyn som ingen ljusning ger

En märklig känsla så förmanande

falller  ifrån himlavalvet ner.

Det är ett himmelskt fenomen som visas

för min inre syn så underbar

Den syn som utav himlar prisas

som evig är och emot himlen far

Så fogas samman tidens trådar

till den väv vars inslag blir till slut

något stort som änden förebådar

en ros förgänglig som då blommat ut

Det är fullbordat, ingen aning mer

av orostid som blev mitt mått.

Då en himmelsk morgonsyn jag ser

när förtrollad harmoni jag nått