Vårdkrisen. Del 2.

För att komma till rätta med underskottet i landstingets ekonomi har man beslutat om ett antal sparåtgärder. Ett förhållande som har lett till en folkstorm, främst i Ådalen är att de flesta av dessa åtgärder drabbat och drabbar Sollefteå lasarett. Även vid Örnsköldsviks lasarett har man tagit bort en del verksamheter. Trots detta har man ändå inte kommit till en budget i balans Av den anledningen är det sannolikt att förslag om att ta bort ännu fler verksamheter kommer att läggas framöver. Troligen kommer  dessa sparbeting fortfarande att plockas från Sollefteå, Örnsköldsvik och i viss mån Härnösand. Medan kolossen Sundsvalls lasarett går fri från neddragningar.

Man måste då ställa sig frågan: Vad kan vara orsaken till ett sådant beslutsfattande? Många väljare, främst i Ådalen, har den specifika uppfattningen att motivet skulle finnas i motsättningarna mellan de båda landskapen Medelpad respektive Ångermanland. Merparten av ledamöterna i regionen skulle värna om verksamheter i den södra landsändan. Det är troligen inte hela sanningen. En bit närmare den sanningen kommer man förvisso om man hävdar att drivkraften bakom alla bisarra beslut är att till varje pris värna om Sundsvall som fullvärdigt specialistsjukhus. Då kommer man genast till en helt annan konkurrensfaktor. Nämligen jämförelsen med Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Det finns troligen en uppenbar rädsla för att allt fler verksamheter flyttas över till Umeå. Sundsvall har på så vis blivit den ”heliga ko” som till varje pris inte får slaktas.

Jag vill hävda att de stora besparingarna kan man göra på mastodonten Sundsvall. Det är nämligen en inrättning som under många år inte varit föremål för minsta rationalisering. Det har bara ”rullat på” i gamla invanda rutiner. SHVAG-fenomenet (Så Har Vi Alltid Gjort) är fast rotat i verksamheten. Det fordras då dubbelt mod hos en politiker att gå in och rota i den verksamheten.

Jag hävdar fortfarande att det finns uppenbar risk att det får konsekvenser för patientsäkerheten. Men politikerna i regionen kanhända tycker det är bra att det dör en och annan i förtid. Det finns ju ändå gott om gamlingar i vårt kära Västernorrland. Varav undertecknad bloggskrivare är en.