Något om vädret.

Enligt min mening har det varit rätt ovanliga vädertyper den här tiden före jul. Ömsom bister kyla och ömsom blidväder med inslag av regn. Snö har vi så pass att det lyser vitt men inte mer heller. Om man kollar långtidsprognosen som sträcker sig fram till julafton så kommer den tiden att visa samma väder med  många dar på plussidan.

En del förståsigpåare menar att det är en följd av den så kallade ”globala uppvärmningen”. Hur det är med den saken kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte har kunskap nog om detta.

Ändå dristar jag mig till att lägga till ett litet kväde om just vädret. Det kan tänkas att det i någon liknande form har varit med i någon tidigare blogg, men det får ni stå ut med.

Håll till godo.

Rakt ut i vädret.

Om vädret kan man skriva en drapa

fastän det syns meningslöst

Om vädret kan man repa och rapa.

Men ändå. Till intet nån tröst.

I vädret kan man ock prata

helt meningslösa fraser

Man kan tex kraxa som skata

några smaskiga fula passager.

I vädret kan man också spå

hur det i framtiden bliver.

Fastän man ej kan förstå

hur illa man detta beskriver.

I vädret man kan också nosa

efter dofter av alla de slag.

Fast dessa mest flyger sin kosa

med dem har man ändå fördrag.

Vädret kan man också släppa

så att det påverkar miljön

Och efteråt saligen knäppa

sina händer i innerlig bön:

Så är vädret en ständig källa

till meningsfyllt liv och behag

Så nu är det bara att ställa

in sig på ny morgondag.

Den dagen den troligen har

med all sannolikhet.

Det väder som blir alla dar

ty om det vi ingenting vet.

Elon Ström hade varit elektriker i hela sitt liv, men nu hade han dessvärre avlidit. Elof, kompisen hans, tyckte han skulle säga några ord vid begravningen varför han höll följande korta tal.

Ja, du Elon, fast du var lång som en stolpe var det alltid spänning omkring dig. Du isolerade dig aldrig utan fick lätt kontakt. Du följde aldrig med strömmen utan tog i stället gärna ledningen. Du alstrade ständigt  energi varför du aldrig kom  på sladden. Du blev väldigt amper när någon fick kortslutning men annars lyste det alltid omkring dig. Ibland slog du en volt som var kopplad till din styrka. Man kan tala om Strömstyrka.  Du gjorde aldrig motstånd när någon talade ohm för dig att du var som en transformator bland dina vänner.  Du var även dimbar eftersom du hade släkt lite varstans

Men så en dag när du var överbelastad gick  en propp och nu ska du jordas. Nu kan du känna dig saligen bortkopplad.

Det önskar din vän El-of

Vem städar?

Mamma var ligger Bahamas?

Fråga pappa, det är han so städar.

En vital granne.

Varje år så här före jul delar missionsförsamlingens diakonigrupp ut en julgåva till alla i området som fyllt 70 är. Det innebär ett sextiotal hembesök. En mycket intressant uppgift. I dag var jag och besökte min granne som är på väg att fylla 101 år. När jag kom in till honom var han fullt sysselsatt med at läsa dagens tidning varur han kommenterade en del saker. Min mer än hundraårige granne är fullt vital vad gäller tankeförmågan. Hörselskadad  är han efter att ha arbetat i bullrig miljö större delen av sitt liv.

Julgåvan består av en mycket fin väggalmanacka för det kommande året. Innan jag tog avsked av honom kom vi överens om att göra ett ärligt försök att satsa på  år 2017. Därtill önskade vi  varandra lycka till. Det kändes jättehäftigt att gratulera hundraåringen till en god framtid.

Vid våra besök har vi konstaterat att det finns mång äldre i vårt område som sin ålder till trots har ett gott och meningsfullt liv. Många stimulerande samtal får man ha med dem då man upplever att de genom åren skaffat sig en uppsjö av intressanta minnen och upplevelser. Att de emellanåt älskar att tala om sina krämpor och sjukdomar får man ta med knusende ro. Det hör liksom till. Jag har en önskan om att vi ännu mer skulle kunna locka fram och ta tillvara alla de fina berättelser som finns gömda som en god kunskapsbank hos våra äldre. Jag strävar så gott jag kan  för att dokumentera och bevara det till framtiden. Hur det går vet jag faktiskt inte. Den som lever får väl se.

Bloggarens dilemma

Att vara på hugget varendaste dag

och ständigt kunna ta nya tag

som handlar om självaste livet

finna nya idéer av olika slag

och idel snirkliga snillrika drag

det är inte särdeles givet.

Att ständigt vara spirituell

skriva ett sprudlande kväde var kväll

är den uppgift i livet jag har

därför blir jag så lycklig och säll

och tålmodigt tål var litet gnäll

då uppslagen finns alla dar.

Nobelfest.

Har följt festligheterna i Stockholms stadshus lite sporadiskt på TV. Utan att ha några synpunkter på själva upplägget så kan man klart konstatera att det utgör en enorm PR för Sverige. Det är säkerligen en populär sändning eftersom folk i allmänhet nog är intresserade av att delta i sådan pompa och ståt.

Programmet är också fint upplagt så till vida att det pendlade mellan fakta och elegans. Om man själv hade haft förmånen att delta skulle man nog uppleva det helt annorlunda. I en så stor skara gäster skulle man nog känna sig tämligen isolerad. Och kanske inte kunna tillgodogöra sig den rätta stämningen. Han visste nog vad han gjorde den gamle krutgubben när han genom sitt testamente brakade igång denna långdans.

Nobeldagen.

I morgon är det Nobeldagen med allt vad det innebär av pompa och ståt, festligheter och god mat. Kungen och Silvia spenderar lite tid av sin stressade tillvaro att ta emot alla genier som på den döde Alfred Nobels uppmaning samlats för att prisas på ett rättmätigt sätt. Den donation han gjorde för nu mer än hundra år sedan räcker tydligen än till att uppmärksamma ett antal personer runt om på vårt klot. Samtidigt blir det ju lite PR för gamla Sverige. Och det kan ju minsann behövas.

Med anledning av denna stora händelse i svensk historia har (som en del bloggdiggare redan känner till) jag skrivit Balladen om  Alfred Nobel, vilken jag av tradition bifogar även i år.

Balladen om Alfred Nobel

Den gamle krutgubben Alfred Nobel

han som fann upp dynamiten

som i sin himmel så lycklig och säll

gärna vill prisa eliten.

Den gamle farbrorn med sitt åtrådda pris

regerar än här på jorden

det är skickligt gjort på många vis

av en man som är avliden vorden

Ett pris har han anförtrott vår akademi

det som handlar om litteraturen

det är priset med mackel och krakel i

kontroversiellt är det av naturen

För hur de än sig i världen vänder

anses det ändå vara galet och fel

trots att gubbarna  tvår sina händer

får dom ändå plågas och pinas en del.

Ty priset skall alltid ges till nån annan

än till  den person de gemensamt sett ut

många tyckare tar sig för pannan

undrar hur de kommit till sådant beslut.

Men ständigt det går år efter år

utan att gubbarna riktigt förstår

att den proceduren inte är svår

om till geniet nobelpriset går

Därför skulle de bli populära

om Jöran Lundberg fick priset vinna

ty ingen kan som han äran bära

det må alla kloka på jorden besinna

Välgörenhet.

De flesta som följer min blogg regelbundet vet vid det här laget att undertecknad bloggskrivare är med i en illuster sammanslutning som heter ”Gubbröran” Den sammanträder i likhet med Svenska akademin varje torsdag. För gubbrörans del börjar sammanträdet klockan 10.30 För närvarande hålles sammankomsterna i Björnakojan vid hembygdsgården i Björna. Vid våra samlingar löser vi i stort sett alla världens olika spörsmål. En av uppgifterna som ligger deltagarna varmt om hjärtat är att bevara, dokumentera och utveckla vårt hemlands tungomål nämligen ”Björnamåle. Eftersom sammanslutningen varken har  ordförande eller ständig sekreterare blir det lätt att alla talar i mun på varandra vilket ger upphov till det ständiga sorl som är ett kännetecken för en fungerande sammankomst.

Vid dagens sammanträde behandlades ett ämne som gav upphov till ett intensivt sorl. Någon i samlingen hade med sig uppgifter om finansmannen och miljardären Roger Akelius. Hans förmögenhet uppgår till ett nästan obegränsat antal miljarder. Om man växlade in hans förmögenhet i svenska hundralappar och staplade dem en efter en i en stor stapel, hur hög den stapeln då skulle bli. Dessvärre rådde det delade meningar om stapelns höjd. Det framkom olika bud. Av den anledningen beslöts att frågan skulle utredas. En av deltagarna fick i uppgift att till nästa sammankomst bringa klarhet i det svåra spörsmålet.

En stor del av den enorma förmögenheten har Akelius satt in i en stiftelse för välgörenhet som heter Akelius University Foundation. Genom pengarna i denna stiftelse skänker han ständigt hundratals miljoner till olika hjälporganisationer världen över. Organisationer som får fortlöpande bidrag är bland annat SOS-barnbyar och Läkare utan gränser. På så sätt kan han medverka till att fattigdom och misär runt om i vår värld lindras. Ett förhållande som alla i Gubbröran konstaterade med tillfredsställelse