Bärplockning.

I dag har jag varit till skogs och plockat bär. Detta tycker säkert alla bloggdiggare med en smula förnuft är alldeles borti tok. Men det är inte så galet som det låter Jag har nämligen plockat enbär för att ha till enbärsdricka. I somras när jag plockade blåbär på ett ställe upptäckte jag att det fanns väldigt gott om enbär i samma område, både blåa och gröna.(enbären tar nämligen två år på sig för att mogna, första året är de gröna för att bli blåa året därpå). Jag har således en försvarlig mängd enekvistar med bär på i  mitt förråd.

Därmed ämnar jag i rent experimentsyfte framställa en brygd enbärsdricka. Jag har via nätet samlat på mig en del recept så jag tror att jag har koll på bryggningen. Därtill alla de ingredienser som anges i olika recept. Humlekottar har jag fått av en god vän. Dessa påstås göra brygden mera hållbar. I övrigt finns det massor av olika recept och råd på nätet inför bryggningen så det är bara att botanisera bland dem.

Kanhända kan jag i ett kommande inlägg redovisa hur det har gått

Lite om käk och käkar.

Läste i dag i vårt husorgan en liten notis som hade rubriken ”Våra käkar ett arv från en utdöd haj. Efter nya fossila fynd som gjorts i Kina har man således konstaterat att vi ärvt vår käkkonstruktion från en sedan miljoner är tillbaka utdöd hajart som hette Pansarhaj. Man har fastställt att den nutida människan har samma sorts käke som dessa fossila hajar hade. Detta kan vara förklaringen till att en del människor är synnerligen glupska av sig. Det kan törhända  utgöra en anledning till att spekulera om vi kanske är sammansatta av olika delar från en radda utdöda arter. Sett ur den synvinkeln är det verkligen lyckat att det blev en så pass gedigen konstruktion ändå.

När vi käkar och lyxigt partajar

en biffstek på restaurangen

med  käkar från  utdöda hajar

man behöver ej vara bangen.

Fast käken är gammal och sliten

den tuggar så gott den kan

ock genom segaste biten

det ”hajar” nog varje man.

Kanhända om många eoner

kanske vårt käkgarnityr

brukas av andra personer.

Minsann ett stort äventyr.

Det kallar man återanvändning

bland alla de stora geschäften

Så går det i en handvändning

av hajar att få sig på käften.

Den rätta kombinationen.

Jag har många gånger funderat över det där med den  rätta genetiska kombinationen. Sett utifrån det faktum att våra DNA-spiraler innehåller miljontals och åter miljontals kombinationer av arvsmassa från tidigare generationer kan det synas som ett livets lotteri. När man föds är det redan färdigprogrammerat och man får acceptera tombolahjulets utslag. Jag gör ett försök att samla detta förhållande i diktform. Håll till godo.

Livslinje.

Livets rätta DNA

kan vara mycket bra

för ett liv med trevnad.

Om man länge leva ska

skall man rätta gener ha

för ljus och härlig  levnad

Men visst kan det gärna bli

som ett riskfyllt lotteri

det där med arv och massa.

Närapå ett snobberi

och ibland ett slöseri

med konklusioner krassa

Man därvid fått ett liv till max

som innehåller alla slags

behag för våra sinnen

så det sker nog inte strax

det i rappet bliver dags

att trilla utav pinnen.

En ljusglimt.

Utslagna MODO vann en solklar seger  över serieledarna Timrå. Detta efter att laget hade gjort en kanon match i Fjällräven Center. Slutresultatet 6-2 till hemmalaget var tämligen rättvist  efter en gedigen kämpainsats.

I övrigt har Torsdagen gått i maklighetens tecken. Ett sammanträde med ”Gubbröran” förlöpte i vanlig ordning. Inga tunga beslut fattades eftersom det fattades tunga beslut. I kväll var jag på en fadderträff med  av de ”nysvenskar” som har sin hemvist i bygden. Det är faktiskt glädjande många som hjälpligt kan kommunicera på svenska. I det här läget är det nästan uteslutande barnfamiljer så det kryllar av ungar. Barn på golvet, barn i barnvagnar, barn i famnen, barn i magar. Barn överallt. Om dessa stannar och växer upp här i Sverige blir det tämligen lustigt framöver. Men det är lite svårt för en åldring som jag att få någon riktig kontakt med dem även om de alla är mycket vänliga och tillmötesgående. Någon bestående insats för dem kommer jag troligen inte att kunna göra. Så är det bara. Men det finns andra som är bättre skickade för uppdraget.

Gonatt och gomorron.

Då´n Ragnar skull dräpe katta.

Kattgöbben, n´Seskar,  hadde vorte gammal å skröpplen sä´n Ragnar tänkte dä ä bäst å ”ta bort n”. Sä han tog na dönamitgöbba å bann fast kring katta ä tänte på. Då stubin börje frese sä vort katta rädd å for i väg sömm en raket. Han sprange å gömte säg önner utedasse.

Då dönamitgöbben krevere ån Oskar for direkt in i katternas himmel sä togen utedasse vä säg på färd´n.  Nu bare säg inte bätter än att morfarn i samma veva såt på dasse å jorl sine behov. Ömmen bra langaen stann sä börje nä röes ti restern bårti dynghuse å morfarn reste på säg. Å då sa´n: ”Vecken hiskla tur att jäg int släffte nä hänne ini köke”.

MODO under isen.

Den insats som MODO gjorde emot Mora i kvällens hemmamatch gladde inget  NODO-hjärta. Det förvirrade spel som laget presterade är nog det sämsta som jag sett. Ingen struktur i spelet, alltid missade uppspel, förvirrat spel i försvarszonen är bara några omdömen. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Eftersom de har ärkerivalen Timrå i nästa match, ett Timrå som dessutom leder tabellen, finns det tyvärr ingen ljusning vid horisonten.

Något som i stället är någonting att glädjas åt är det varma och fina oktobervädret  med nästan sommarvärme. Senaste dygnet har det varit nästan 7 plusgrader vilket är rätt ovanligt för årstiden. Ingen snö har vi ännu sett. Däremot har det varit lätt regn av och till den senaste tiden. Det är nästan så att gräsmattan åter har blivit grön.

Som jag ofta skrivit i min blogg så får vi acceptera och vara nöjda med det väder som vi blir serverade. I så måtto kan jag med lugn tillfredsställelse se tiden an och närmast njuta av den dygnsvila jag alltid vid det här laget går att njuta av. Därför: Gonatt och gomorron.

Än är inte allt hopp ute.

I Thailand har kungen dött. Han dog den 13 oktober och var då 89 år. På grund av detta har det utlysts ett års landssorg. Följaktligen kan man inte sätta in den nye kungen förrän sorgeåret har gått till ända. Den nye kungen heter förresten Maha Vajiralongkorn född 1952

Under sorgeåret regeras landet av en ställföreträdande kung som heter Prem Tinsulanonda 96 år gammal. Han är således  10 år äldre än mig. Ett förhållande som inger förhoppning om en kommande berömvärd karriär. Man vet aldrig det kanske i framtiden är något land som är i behov av en åldrig regent. Men om så icke är fallet kan jag ju sitta uppe i Hemsjön och rulla tummarna emellan bloggskrivandet. Och till exempel dikta följande lilla vers:

I Thailand har det dött en gammal kung

han dog av mången krasslighet

det komma skall en  som är ung

men det är ej så brått med det

Först ska man ha ett  sorgeår

och äras för det gott han gjort

för hans bragder ni förstår

som alltid lett till något stort.

Så därför har en gammal militär

blivit kung för detta år

fast nittiosex, utan besvär

han vid kungamakten står.

Nu så har jag denna trösten

att även jag får bli regent

och över mängden höja rösten

det bästa som mig nånsin hänt.

Men jag vill ju helst bedriva

den syssla vanligtvis jag har

det är att många bloggar skriva

ty det finns många bloggar kvar.

Vila.

Så är det åter söndagskväll efter en ljuvlig vilodag. Helgens kyrkobesök var förlagt till lördagskvällen. Då var det sittning i den berömda ”Lördagssoffan”. I den satt en fotbollsspelare och tränare från Umeå FC. Han intervjuades förnämligt av Hanna Mattebo. Efter en obotlig hjärnskada i samband med en match blev han helad genom goda vänners förbön. Hans berättelse gjorde starka intryck på de många åhörarna. Personligen tyckte jag det var häftigast med läkarens journalanteckning. ”Helt botad efter förbön”. I dag spelar ha åter fotboll som kapten och tränare för laget.

Till det fogar jag en liten dikt som heter:

Aftonbön

När dagen lider mot sitt slut

dess larm och strid har ebbat ut

hörs en sång om livet

och verket tagit sin tribut

aftonfrid har gjort debut

med allt som oss är givet.

Då riktar vi oss med vår sång

mot högre höjder som en gång

skall våra själar lisa

Om jordens dal än synes trång

vår vandringtid här bliver lång

vi bör vår herre prisa.

Så vänder vi ännu ett blad

i våra många dagars rad.

får ro för själ och sinne

Nu spelas nattens serenad

som lyser frid i land och stad

när vilans tid är inne

Vi ber en bön om stilla ro

och ljuvlig frid uti vårt  bo

när aftonen sig sänker

då vi funnit har vår tro

som har till himmelen en bro

och slutlig harmoni oss skänker

Vår Herre mitt i livet står

och ljuvlig frid vårt sinne når

när vi på himlen tänker.

Så än hur våra dagar går

i själen stilla ro vi får

när aftonstjärnan blänker