Minnesbild.

Min bror Gunnar var till mig i kväll och hade en del gamla bilder och tidningsurklipp som jag hjälpte honom att med datorns hjälp kopiera. En del kort var tagna av en motordriven spark som vi konstruerat. Jag tänkte att det kunde vara av intresse att lägga in dem i min blogg. Jag gör ett tappert försök få se om det lyckas

En höstdag.

Det har varit en riktigt fin septemberdag med idel solsken. Den snålblåst som vi serverades häromdagen har helt kommit av sig varför det blev en riktigt varm dag. Personligen har jag inte hunnit njuta av solskenet så mycket. Det har nämligen varit så att OLD-fejs har haft ett framträdande på Arnäsgården med underhållning. Det tog en god stund av dagen

Stackars MODO.

I kväll har jag sett TV-sändningen från MODO-s returmöte mot Björklöven. Tisdagsmatchen såg jag också och intrycket från dessa båda matcher är inte något som man har anledning att höja glädjesprång inför. Det är bara ett ytterligare träningstillfälle kvar för laget innan Allsvenskan drar igång och allvaret börjar. En match mot Luleå.  Enligt min bedömning har de mycket att arbeta på eftersom det är i stort sett bara en kedja som fungerar tillfredsställande. Nog om detta.

Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer. Därför måhända vi träffas vid ett senare tillfälle, läs blogg.

Husorganet.

Varje morgon utom söndag tar jag en liten promenad och hämtar min dagstidning. Det sker rätt tidigt på morgonen, så där vid halvåttatiden. Innan dess har jag gjort fyr i värmepannan och fått lite värme i den. Efter detta blir det en läsestund där jag  går igenom vad som avhandlats i pressen just den dagen. Förr i tiden var dödsannonserna alltid på första uppslaget så man kunde kolla vilka som avlidit. Fanns man själv inte med i någon av dessa annonser kunde man lugnt bläddra vidare. Numera är dessa tillkännagivanden strax innan kultursidorna så man numera bläddra på vinst och förlust.

Tidningsutgivarna har i dag synnerligen svårt att få ekonomin till att gå ihop. Detta trots att det blir mindre och mindre egenproducerat material. Min tidning innehåller numera så kallat ”köpegods”, sådant som andra  producerat och erbjuder ett x antal avisor. Man kan nästan betrakta det som ett sorts stafettläkarsystem som används då man inte kan göra det själv.

Undertecknad bloggskrivare är så stenålderspräglad att jag vill läsa min papperstidning varje dag även om den numera blivit rätt torftig i sitt innehåll. Till och med insändarsidan har också rätt enahanda innehåll. För att inta tala om MODO som numer vållar mer bekymmer än glädje. Men icke förty bläddrar man igenom den varje morgon i förhoppning att finna någon intressant läsning. Under rätt många år frilansade jag för lokalblaskan och jag tröstade alltid mina kollegor med orden ”Det gör ingenting om ni misslyckas i dag, i morgon är det en ny chans.”.

Det är sannolikt alldeles likadant med bloggskrivandet. Det är inte så farligt om det blir lite bloggtorka av och till, Det finns alltid nya chanser framöver. Och jag är lite i samma sits som de som producerar lokalblaskan. Det finns alltid en liten skara som är ”stamkunder” och dessa är intensivt uppskattade för sin uthållighet.

See you!

Tidens flykt

Så går dag en ifrån vår tid och kommer icke mer. Mina tankar stannar ofta vid tidens flykt. Varje måndag inför en ny vecka tycker man sig kunna disponera en evinnerlig tid, men vips så är veckan slut och vilodagen kommer. Så har vi upplevt en fin sommar med många soliga dagar och fina upplevelser, men nu går det emot höst och vinter och snart är  också detta år slut. Tidsperspektivet är något ogripbart. Dessa tankar har jag samlat i en dikt jag hittade i mina gömmor:

Kalendarium.

Tiden mäts alltid  i dagar och år

oavsett vad som i kalendern står.

Den tid vi själv konstruerat.

Om även den djärvaste tanke mig slår

fast vi uti tiden platt intet förmår

är detta ändå accepterat.

Så svävar vi med i en virvlande dans

med  tankar som kommer från ingenstans

i tidens kongregationer.

Även med sinnlig och fin differans

då tillvaron berövats konkret tolerans

med måttliga komplikationer

Så har vi stängt in oss i krångliga seder

och irrat i tidens kringliga leder

med många små konklutioner.

Ångest och smärta det stundom bereder

att årens och tidens dodekaeder

har inga som helst pretantioner.

Om slutligt vi närmar oss målet en gång

vi kanske sjunger en himmelsk sång

med vita små änglar i kör

Ty denna världen så  torftig och trång

byts mot ett himmelens liv en gång

Ja, detta är som sig bör.

I väntan på sådan subtil existens

Vi lever vårt liv med viss differens

så torftig och kärv kan man tänka

I varje enskild del och sekvens

Då  tider och stunder återanvänds

För att vår tid sammanlänka.

Så får vi väl ta en dag i sänder

och lita på vår gamla kalender

där tider och stunder förkunnas

Och slutligen möta allt det som händer

för gammal och ung i alla länder

när en evig tid oss förunnas

Operation ”Rädda MODO”,

Som de flesta har erfarit vid det här laget är MODO inte längre ett SHL-lag. Med de konsekvenser det har för föreningens ekonomiska situation. För den skull har de vänt sig till kommunen för ekonomiskt bistånd. Därmed blir det en fråga för de lokala politikerna. I kväll har allianspartierna varit samlade för att dryfta frågan som skall avgöras i kommunstyrelsen i morgon.. Som gammal MODO-it deltog jag i dessa överläggningar.

Hur det slutliga förslaget från morgondagens möte kommer att utformas ät det svårt att ha någon uppfattning om, men något slags räddningspaket kommer väl att presenteras till kommunfullmäktige så småningom. Troligen kommer kommunen genom köp överta ansvaret för Fjällräven center för att på så sätt förbättra likviditeten och frigöra medel för föreningens verksamhet. Hur det löser sig i slutändan kommer väl att redovisas i olika medier.

Sammanträdet drog ut på tiden varför detta riskerar att bli en blogg i natten. Därfö

Gonatt och gomorron

En krönika

I dag har jag ägnat större delen av dagen till att beskriva en del av mina förfäders historia Det är en mycket intressant men även en grannlaga uppgift. Det är mycket med alla fakta som skall stämma. Samtidigt är det väldigt stimulerande att fantisera omkring  olika händelser och skeenden. Jag kunde bland annat läsa mig till att min mormor Lisa Johanna Edin i Långvattnet var kusin med Elias Thoren som började som pionjär i Häggsjöbäcken och således också släkt med Stor Kalle. Där ser man vad som kan uppdagas.

I övrigt har det varit en riktig ”vilodag” . Detta eftersom det inte har varit sånt väder ute som inbjudit till några stora utflykter.

Och som vanligt ser jag fram emot den traditionella dygnsvilan för att förhoppningsvis möta en ny dag med nya krafter.

Gonatt och gomorron

Ett handikapp

Häromdagen var jag tillsammans med en del andra från Missionsförsamlingen och höll en andakt på Björnaborg. Jag tycker att det alltid är spännande att möta de som av en eller annan anledning har  sitt boende och sin vård på ”hemme”. Man vet inte för varje gång vart det leder hän.

Den här gången var det en av ”brukarna” som klagade över att vi inte kunde göra oss hörda. Trots att vi hade högtaleriet på nästan högsta volym och talade nära mikrofonen hade hen svårt för att höra något av vårt budskap. Ljudvolymen var stundtals så hög att det var säkert andra som tyckte vi var störande. Vi presenterade i alla fall vårt budskap och lotsade stunden till ett lyckligt slut.

Det gick inte som en man som sjöng och spelade på ett boende. Han tänkte att här är det bäst att höja volymen och ta i så att alla hör. Efteråt frågade han publiken om de tyckte att det hördes. Då var det en tant som höjde rösten och sa: ”Jäg ske säge däg att om va skull prata sä dänne mytje å sä högt sä skull va fo en sprute”.

Efter framträdandet  har jag konstaterat hur många äldre som är mer eller mindre hörselskadade. Att jag för egen del har förstärkande anordningar på båda öronen ser jag inte som något märkvärdigt. Under ett långt liv i mer eller mindre bullrig miljö har mina hörselorgan mist mycket av sin förmåga att förmedla intryck av ljudlig karaktär. Men i dag finns det förnämliga hjälpmedel som kan programmeras efter vars och ens hördefekt. Med dessa tycker jag att det går bra med hörselintrycken. Det som är mellan öronen måste ju också fungera vilket det inte gör hos alla.

På senare år har jag konstaterat att det där med hörhjälpmedel är i viss mån könsrelaterad. Av någon anledning är det färre kvinnor som har hörapparater. Och de som har dem låter dem ofta ligga i någon byrålåda. Detta trots att nästan lika många kvinnor har dålig hörsel. Om jag vore hörselpedagog vid andakten häromdagen skulle jag sannolikt hänvisat större delen av auditoriet till hörcentralen.

Men människan år inte endast beroende av bra hörsel utan också av en stärkande dygnsvila, Därför:

Gonatt och gomorron.

Några minnesord.

När jag i går kväll skulle spara mitt blogginlägg för 1sta september vägrade USB-minnet att ta emot det. Jag blev först lite konfunderad och trodde att jag gjort något fel. Men så småningom kom jag underfund om att det inte fanns mer utrymme i detta minne. Det kanske inte är så förvånande att det är fullmatat efter att ha tagit emot närmare 2.000 olika inlägg. Utrymmet var 8 Gb.

Nu har jag pluggat in ett nytt USB-minne som rymmer 16 Gb. Jag har i hastigheten räknat ut att det skall räcka till min hundraårsdag om jag producerar cirka 1.000 inlägg/tre år. Frågan är om mina bloggdiggare kommer att vara kvar då. De kommer nog omsider att tröttna förmodar jag.

1.sta september 2016 är alltså första inlägget i nya pluggen som förhoppningsvis skall följas av en del andra, till exempel det här.

Gonatt och gomorron.