Jag hittade i mina gömmor ett embryo till en dikt jag påbörjat en gång och jag blev frestad att försöka skalda den till sin fullbordan. Den är väl fortfarande lite ”kantig” men håll till godo alla bloggdiggre.

En pensionär

Jag är pensionär och då har jag så brått

Då måste jag fylla den lilla tid jag  fått

med allehanda saker som faller på min lott

det är ej alla gånger det synes vara flott

ty efter det jag länge uti striden stått

ett ständigt rantande efter nonsens rått

Det är mycket sällan som det blir nytillskott

av det som gör att jag kan leva gott

ty av min energi finns inget överskott

snarare kan man tala om ständigt underskott

så pensionärens liv ibland blir helt kapott

även om man räknar det med ålderns mått.

Vid denna kalla känsla har jag ibland  utstått

i livets måmga skiften både spe och spott

även om jag tycker jag det goda sädet sått

och ständigt velat göra det bästa jag förmått

så har jag äntligt och till sist förstått

det har blitt min lott att leva livet gott