Snutten.

I dag har jag blivit med snutte. Eller klösbräda om ni så vill. Min gamla Samsung mobiltelefon har troget varit min kamrat sedan sekelskiftet. Och dessutom fungerat alldeles utmärkt. Det där med SMS och MMS har väl inte varit så där frekvent, men jag har klarat mig utan allt för stora psykiska problem. Jag har faktiskt tvekat lite inför kostnaden, eftersom en sprillans ny I-phone tarvar ett utlägg om ett antal tusenlappar. Nu har jag övertagit en I-phone 4 av Ulrika eftersom hon har fått en ny uppdaterad version.

Det är i alla fall rätt intressant att se på när alla jag möter på stan går med en sådan där  mojäng som de pillar på. Oavsett ålder, kön, hudfärg, man eller kvinna rik eller fattig går de omkring med en sådan pillemoj. För en tid sedan såg jag i folktandvårdens väntrum tre och tre fickor som satt mitt emot varandra. Hela tiden konverserade de genom att skriva SMS till varandra. Det verkade som om de även  använde telefonen  under själva behandlingen.

Det måste vara en enorm marknad för dessa manicker eftersom nästan alla av jordens 7,1 miljarder människor numera går omkring med en snutte i näven. Det verkar också som att det finns utrymme för hur mycken teletrafik som helst i rymden utan att de krockar med varandra.

Min uppgift nu framöver blir i alla fall att se till att jag rappar på och nappar på och inte tappar på så många appar. Tydligen ett måste för att med värdighet vistas i Syberrymden. Det kan faktiskt fordras specialistutbildning för att kunna hantera en telefon numera. En studiecirkel i hanterandet skulle nog inte vara helt fel. Jag har i alla fall upptäckt att det går att telefonera med den och det räcker rätt långt för min del.

Gonatt och gomorron.