I sensommartid.

När solen dalar dagen kortas av

kvällen skymmer tidigt då.

Ett skimmer blott det är.

Ett ljus som  smeker över land och hav

Som till himlens höga nejder nå

med en gudomlig atmosfär.

Då har dagens sin fullbordan nått

vid solens sista gyllne strålar

och blommans nektar sugits ut.

Då kvällens väsen tagit som sin lott

att ösa ymnigt ur de gyllne skålar

som sinar blott vid evighetens slut.

Så vill jag ärligt söka livets mening

vid sommarns sista varma glans

som saligt svingas sig till Gud

Det sakta rör sig mot en ljuv förening

som överallt och ingenstans

tystat sommarnattens alla ljud