Tystnaden.

Så har dagens alla ljud nått sin fullbordan. Sommarskymningen har övergått till natt. Allt är stilla. Då smyger sig en förtrollande känsla av välbefinnande över en enkel skribent. Det är svårt att till fullo tolka denna förnimmelse. Ett försök ändå.

En känsla.

I kvällens tysta timma det ljuvligt slutat stimma

vid nattens mörka flykt

Och som disig dimma poeten slutat rimma

i en tid förryckt.

När alla ljuden svinner av det som hos mig brinner

då inget kan förklaras

den känsla jag förrinner när alla ljud försvinner

ej det kan rätt besvaras.

När tiden hos mig lider i hädan svunna tider

jag kan ej skriva mer

Jag sedan sakta glider och i längtan skrider

mot det som vila ger.

Det är en känsla bara som ej går att förklara

den känslan bara finns

till sist det nog kan vara ett nonsens blott att spara

ty inget därmed vinns

Så över land och vatten den stilla sommarnatten

breder ut sitt flor

där är den dolda skatten som blomman i rabatten

där frid och glädje gror