Favorit i repris.

Ibland träffar jag slumpvis på någon dikt som jag skrivit för länge sedan och tycker att den verkar nästan som  nyskriven. En sådan träffar ni också på i dagen blogg. Nämligen dikten om Agda. Samtidigt får den vara mitt enkla inlägg för den här fredagen. Håll till godo.

Agda

Na´Agda kännt säg lite dörsk härom kvälln

Hon va dri gvit i syrna. ”Jäg tro jäg ä på smälln”.

”Att dä sku varl nu igen, kan jäg väl int tro

Dä dompe ti hjärte, ja hadde tänkt låte bero”

Men maran ättepå vara rakt pegg å kry

Hon känt säg söm en männisch igen, å ny.

Dä va no na söm jäg int törrde ti meddan

Dä kanske varn´dän gammelgäddan.

Sä na Agda hon rätte på säg å fortsätte leva

Men då hänte ne säg på ne hänn vise i samma veva

Att göbben hänners, n´Signar, söm allten va envetn

skull bryt dongen önna sögga. Hon söm bodd däri ketn.

Men sä kömme lantmätarn å frågte ätt göbben.

Öm han könn hjalpen vän förrättning genast på stöbben

Sä lillpajken feck faljen ditti lagårn vä berna sä rappa

Å når han köm ditti fôsä sä san: ”Han vä keps, dä ä pappa”.