Det dunkla.

Det finns frågor och skeenden  som för oss är höljt i dunkel. Ofta små händelser som tycks oväsentliga och banala men som i slutändan kan få stora konsekvenser. Säkert har alla exempel på detta i sina liv. Små, som vi tycker banala händelser, men som helt kan staka om vår livsväg. För det mesta betraktas dessa hädelser som slumpmässiga. Som något som ändå skall ske.

Trots detta lite banala konstaterande anar man ändå något främmande som griper in och förändrar vår tillvaro. Någon inre makt som  har greppet om vår tillvaro och formar vårt liv. Denna inre makt kan man likna vid en främling som kanhända slutligen blir vår vän.

Bifogar en dikt jag skrivit en gång som kanhända belyser denna aning.

En främling.

Jag mötte en främling på vägen, en vandrare enslig och grå.

Han var så blyg och förlägen när vi möttes en gång vi två.

Jag ställde en närgången fråga vem är du? Vart går din färd?

Det var som en flämtande låga. Ifrån en främmande värld

En konstig fråga kan vara som en främling ej kan förklara

Som en nemesis försökt besvara med tankar omedelbara.

Men han gav mig sitt ärliga svar: En del av din ande jag har.

Har också din själ i förvar styrker  den alla dar.

Den låga som en gång har brunnit med tiden nästan försvunnit

men något högre du funnit ty en slutlig seger du vunnit.

Så skall du mot evighet gå blott för att en gång få

den gåtans lösning förstå och saliga höjderna nå