Erudite.

Ni, mina kära uthålliga bloggdiggare är att gratulera. Tack vare Enchancing rural and urban digital innovation territories, förkortat Erudite, kan ni bli serverade mina mer eller mindre läsvärda drapor som på ett silverfat. Jag läste nämligen i dagens upplaga av mitt husorgan att det är ett europeiskt projekt som skall, bland annat, utveckla Örnsköldsviks landsbygd med hjälp av nya innovativa e-tjänster och att dra nytta av den potential som snabba bredbandsnät kan ge. Nu vet jag ju förstås inte om mina enkla blogginlägg kan klassas som någon särdeles innovativ e-tjänst, Troligtvis inte. Men jag drar onekligen nytta av den potential som mitt snabba bredbandsnät kan åstadkomma. Min reflektion är således denna: Tänk att man ändå kan vara så EU-anpassad.

Nu är förstås min bestämda uppfattning att Erudite åter är ett projekt som för landsbygden är av noll och intet värde. När projektet i mitten av 2018 skall avslutas och utvärderas kommer  man sannolikt konstatera att på Örnsköldsviks landsbygd har ingenting förändrats. Det har endast varit ytterligare ett EU-projekt som under en tid utgjort födkrok för ett antal personer som inte platsat i ett vanligt vettigt arbete.

Det berättas också att inför starten av projektet man arrangerat ett stort sammandrag av involverade personer som bland annat gjort ett antal studiebesök. Dock inget utanför Örnsköldsviks stadskärna. Landsbygden skiter man i!

Skall landsbygden överleva och utvecklas behövs det personer med lite ”jädrar anamma” som är beredda att offra sina liv för att bringa en förändring till stånd. Inte några floskliga EU-projekt. Dessa har vi genom åren fått nog av. Jag tror, om jag räknar efter, jag överlevt ett femtontal sådana. Och det är nog femton för många.