PelPersPell.

Dagens blogg får utgöras av en liten dikt som, samtidigt som den beskriver ett livsöde, också får bli ett prov på det eminenta ”björnamåle”. Håll till godo:

N´ PellPersPell.

N´PellPersPell va nalta pellret

Han va bara lite minnerförsäg.

Int sä mytje sä dä gjort na,

sä dam lät´n bara vara.

Men han va falen på ärbet.

Han könne jussum halle ti¨n spada.

Stor å kraften varn å,

sä lasta gruse dä können,

värre än tri kära.

Han va gammpajk hele live

För han vort i¨nt gift.

Dä va fäll ingen söm velle ha´n

Sä han bodde ensammen ti stuga si¨n

Nätt opp söm¨en eremit.

Han levde å allrese han å

Va strax önner nitti då ha dödde.

Dam söm skull ärven. Va tro ji dam hitte?

Jo, minst hönnere spadana däri boa.

Dä va fäll de enda han begrep säg på.