Ett nätverk av godhet.

Ingen människa lever helt för sig själv. De allra flesta har ett nätverk omkring sig som gör att de kan finna den gemenskap som är nödvändig i livets olika skiften. Det kan vara en kär vän. Det kan vara släktingar och familj. Det kan vara någon eller några i det samhälle vi bebor. Alla är vi mer eller mindre beroende av stöd från nära och kära, eller från någon i vår omgivning.

Då är det viktigt att vi inte lever ett liv fyllt av egoism och egensinne. Snarare vara öppna för att stödja en medvandrare på vägen. Det behövs inte några stora ord eller åthävor utan snarare en attityd av kärlek och deltagande. Det år inte alla gånger en ledsen och nedstämd människa vill visa sin oro för livet och tillvaron. Då finns det tillfällen då en medmänniska helt omedvetet och bara med sitt sätt att uppträda förmedlar ett tröstens budskap. Det är egentligen så det skall fungera i vårt umgänge med andra.

Jag har skrivit en liten dikt som understryker det jag lite torftigt velat förmedla. Håll till godo.

Bara en liten låga

Bara en liten låga flämtande matt och svag

kan lysa upp i mörkret, göra natt till dag.

Bara en liten mening sagd med kärleks glöd

tröstar en slagen hjälte och ger den svage stöd.

Den som gått vilse i världen, förlorat styrka och mod

den kan du hjälpa på färden om blott din vilja är god.

Någon som stapplar och faller kan du resa igen

det är en ringa gärning men ack, så viktig min vän.

Den som är drabbad av sorg, och saknaden tynger ner

någon som lever i mörker och ingen ljusning ser.

Kan med en glimt av kärlek i dina ögons ljus

finna en väg ur missmod och lyftas från jordens grus

Så skall vi helhjärtat vara i kärlekens atmosfär

och med ett ärligt sinne  leva som vi lär

Då kan en liten låga flämtande matt och svag

lysa upp i mörkret och göra natt till dag.