Ett värdigt avsked.

I dag tog vi avsked av Tord Rindeskog, en äldre bror till min Kära Hustru. Från att de har varit sju syskon är det nu endast fem kvar i livet. Det var en mycket fin begravningsgudstjänst i Sollefteå missionskyrka med många anhöriga och vänner närvarande.

Vid minnesstunden efteråt var det många som hedrade Tords minne. Det känns osannolikt att han inta finns bland oss längre. Förlusten av en aktad bror och svåger känns tung att bära men livet måste ändå  gå vidare. För Birgit som förlorat sin älskade make innebär det också en stor sorg och saknad men också en helt ny tillvaro i livet. Då känns det betryggande att on har ett nätverk omkring sig som kan vara till stöd och hjälp.

Det vi upplevt i dag ger oss anledning till att tänka över hur kort ett liv egentligen är. Din stund på jorden är begränsad. Då är det viktigt hur vi tar tillvara denna tid och vilk minnen vi lämnar efter oss. Detta har jag fångat i en liten dikt som jag delger er:

Ett liv?

Vad är ett liv? En flyktig parentes i tiden

En flamma blott som tänds. Och slocknar ut.

Ett ljus ett varande. När tiden är förliden

förvaras blott till  våra  korta dagars slut.

Han mäter tidens längd  med utsökt precision

han avgör helt dess tåga och substans

Det är en tid, ett liv, en gåtfull dimension

av märkligt perspektiv och nolldistans.

När tiden flyktat finns den icke mer

Den är bortom, försvunnen likt en dimma

Den som litar på en högre makt han ser

sin frälsning uti himlaljusets strimma

Så lever vi för våra minnen

de som präglat har vår levnadsdag

det liv som format våra sinnen

det är det enda som blir kvar en dag