Utan invandring hade Sveriges totala befolkning minskat de senaste årtiondena. Framförallt små kommuner i norr är beroende av invandring för att klara befolkningstillväxten, men även större städer som Malmö och Göteborg hade upplevt en befolkningsminskning om det inte vore för invandringen.

Migration har påverkat Sveriges befolkning på olika sätt genom historien. Statistiska centralbyrån har registrerat både invandring och utvandring från och med år 1875. Vid den tiden upplevde Sverige en nettoutvandring, särskilt på 1880 och 1890-talet då upp emot 50 000 personer lämnade Sverige varje år. Dock växte Sveriges befolkning eftersom födelseöverskottet, alltså skillnaden mellan antal födda och döda per år, var stort.

Sedan slutet av 1800-talet har antalet barn per kvinna, den så kallade summerade fruktsamheten, sjunkit dramatiskt i Sverige från runt 4,0 ned till cirka 1,5 år 1999, och sen upp igen till 1,94 år 2009. Fruktsamheten har alltså ökat något de senaste åren, men enligt prognoser från SCB kommer siffran långsamt att sjunka till runt 1,82 omkring år 2050.

För att upprätthålla befolkningsstorleken krävs en summerad fruktsamhet på 2,1 barn per kvinna. Utan invandring skulle Sveriges befolkning därmed krympa. Redan från och med mitten på 1970-talet var nettoinvandringen till Sverige större än födelseöverskottet, en siffra som har växt kraftigt de senare åren. Invandringens påverkan på befolkningen blir extra stor eftersom de som kommer till Sverige ofta själva är unga och senare också får barn. Det bodde nästan 400 000 barn med två utrikes födda föräldrar i Sverige 2009.

SCB:s befolkningsprognoser för år 2010 och framöver var mycket osäkra och vilket beror på att siffrorna kommer an både på fruktsamheten och invandringens storlek. Ganska säkert är dock att invandringen kommer att spela en viktig roll i den demografiska utvecklingen. SCB räknar med att invandringen till Sverige på lång sikt kommer att minska från runt 100 000 till 70 000 per år. Samtidigt kommer utvandringen möjligtvis att öka.